Bilder från Ukraina 18: Att gå vidare, förhoppningsvis mot ljusare tider.

Tillbaka i Kiev efter några dagar i Transkarpatien, det landskap som ligger i sydvästra hörnet av Ukraina. I går var det juldagen här i Ukraina, och denna lilla kör bidrar till stämningen genom att sjunga traditionella sånger på vår gata. 

Jag går min vanliga promenad ner till Majdan, där det i ärlighetens namn känns lite avslaget idag. Fast det kan bero på vädret och på att helgerna just tagit slut.

J

Stoltheten finns där, men en viss trötthet på att inget händer infinner sig också.

Barrikaderna finns där, men ser också lite slitna ut. Kul är dock att denna befinner sig utanför fönstren till Sverbank Rossija, den bank som kontrolleras av ryska staten.

Jag promenerar vidare förbi ministerierna och parlamentet. Gatan är avstängd för biltrafik och även fotgängare måste visa legitimation. Precis före mig får några vända tillbaka, men när en man inleder en diskussion med poliserna går jag bara förbi bakom honom och ingen bryr sig om mig. Jag vågar dock inte ta några kort förrän jag passerat vakterna på andra sidan parlamentet igen, eftersom det är tydligt att det bara är de som har ärenden i kvarteret som får gå här. Det kryllar av poliser, kravallpolis och andra vakter och allt klotter och andra tecken på revolutionen är borttagna och övermålade. 

Jag hör dock ljud från talkörer, och tror först att det är motdemonstranterna som samlats igen. Fast man tycks inte ha råd att betala dem längre, och det är inte många som ställer upp gratis på den sidan. 

Marinskijparken där tidigare motdemonstranterna höll till är delvis avstängd, men i den andra halvan kan man röra sig fritt. Det visar sig att här finns ett hundratal demonstranter utanför en byggnad där Hälsovårdsministeriet har sina lokaler. 

Damen med halsduken är en representant från ministeriet som svarar på pressens frågor. Demonstranterna anklagar ministeriet för att förringa allvaret i Tetjana Tjornovols tillstånd, och för att sätta press på läkarna att skriva ut henne för tidigt. 

Tjornovol blev mycket allvarligt misshandlad, och tror själv att avsikten var att hon inte skulle överleva och att gärningsmännen trodde att hon var död när de lämnade henne. Hon hävdar själv att hon är övertygad om att ordern kom från presidenten, eftersom hon ägnat så mycket tid åt att motarbeta honom.

Också i Dnipropetrovsk misshandlades en majdanaktivist igår av okända gärningsmän. Han fick bland annat hjärnskakning och förlorade medvetandet vid misshandeln. 

Den fruktade Berkutmilisens bil står här, men mannen som sitter i gör sitt bästa för att inte synas.

Annars är det mest vanliga poliser här, för säkerhets skull dock med visiren nedfällda. Imman gör deras ansikten suddiga, och gör att de kan drömma om roligare saker.

I bakgrunden finns även Berkut, med dolda anletsdrag. Men numera har även andra delar av Ukrainas rikhaltiga polisflora visat sig vara inblandad i förföljelser av aktivister. Så har många som deltog i de bilburna protesterna vid bland annat presidentens residens fått besök av trafikpolis som velat veta varför de var där. 
Polisen är känd för att vara korrumperad i Ukraina, och självklart finns det många inom polisen som inte vill se några förändringar.

Jag fortsätter bort mot tvärgatorna från Institutska, där tidigare de nedklottrade milisbussarna stod. Nu är de ersatta av bastanta lastbilar, och klotter och klisterlappar syns inte till. 

Tillbaka på Majdan hittar jag denna bild på Putin. 

Men hur var det då i Transkarpatien? Fanns det några spår av Majdan där? Ja, så väldigt mycket såg vi inte. Det hade dock hållits en del möten där, och på ett av de mest centrala torgen i Uzhhorod, provinsens huvudstad fanns en del märken och affischer uppsatta. Här på det nedlagd hotell Korona mitt i staden:

Men en del hade rivits ner, och några aktivister såg vi inte till. Nu finns det ju tält med aktivister från Transkarpatien i Kiev också. Och ett par dagar tidigare hade man haft en "Transkarpatisk bilmajdan".
Från Uzhhorod är det närmare till sju EU-huvudstäder, och ytterligare minst två huvudstäder än till Kiev så det som händer i Kiev känns rätt avlägset. Och här nere finns inga Leninstatyer eller Leningator som i de östra delarna av landet. Minst två städer har dock blivit av med sina statyer under de senaste dagarna. 

Det finns mycket mer att berätta om Uzhhorod och Transkarpatien, och det kommer att bli ett kapitel i min bok. Kanske kommer dock några opolitiska bilder därifrån på bloggen någon dag.