Bilder från Ukraina 19: Att bemöta motståndarna med värdighet.

I helgen besöktes Kiev av de två svenska liberala Europaparlamentskandidaterna Jasenko Selimovic och Tina Acketoft. Tyvärr missade jag deras tal på Maidan, men jag fick dock en chans att träffa Jasenko Selimovic för ett frukostsamtal i morse vilket var mycket givande. Det råder ingen tvekan om att besök av politiker från andra länder är mycket uppskattat. Tina Acketoft är riksdagsledamot, och vice gruppledare för Folkpartiet vilket gav extra tyngd åt det hela. 

Acketoft och Selimovic hade bjudits in av Europeiska partiet i Ukraina, ett litet parti, som till skillnad från de flesta andra partier i Ukraina bygger på en tydlig ideologi, nämligen socialliberalismen. 

Efter frukosten passade jag på när jag nu var uppe tidigt en söndagsmorgon och gick en sväng mot Maidan. Konstaterade att det virtuella biblioteket som fanns på Kresjtjatyk tidigare nu blivit en del av barrikaderna.

Jag har sett många bilder på den kontroversielle frihetskämpen Stepan Bandera, som beskylls för att ha varit fascist. Men nu fanns även en fana som hyllade anarkistledaren Nestor Makhno som 1918-1920 ledde en bondearmé som kämpade mot de flesta, och som ibland samarbetade med kommunisterna, men ibland kämpade mot dessa. 

Annars är det lugnt på gatan. I tälten vaknar man efter natten.

Pingisborden ger tillfälle till lite uppiggande motion.

 På en affischtavla vid barrikaderna finns en affisch från den Putintrogna organisationen Ukrajinskij Vybor som propagerar mot Eu-associationen, och för ett närmande med Ryssland (jag höll på att skriva Sovjet!). Den leds av Viktor Medvedchuk, en nära vän till Putin. För ett tag sedan hade de många affischer som varnade för att de homosexuella skulle bre ut sig om Ukraina närmar sig EU. 

Nu verkar det som om regeringspartiet försökt organisera en demonstration för HBT-rättigheter på Maidan, och erbjudit dem som deltar pengar. Detta är avsett som en provokation, och man har också spridit propaganda om att HBT-aktivister avvisats från Maidan. Läs mer om det här.

 Frukostkö på Maidan.

På den stora scenen på Maidan spelar en teatergrupp en pjäs.

 Lite drygt två timmar senare fylls torget med tiotusentals människor. För åttonde söndagen i rad är det massmöte. Oppositionsledarna, sångerskan Ruslana m fl håller tal. Stämningen är allvarlig efter den grova misshandel som förre inrikesministern Lutsenko utsattes för i fredags.

Ledarna för Batkivsjtjyna och Svoboda på scenen.

Julia Tymosjenko finns alltid med på bilder.

Kanske är medelåldern högre än den varit tidigare.

För ett tag ser det ut som om himlen börjar spricka upp, men efter ett tag blir det gråare igen och regnet börjar falla. 

Kosackfrisyrer blir allt populärare.

Vitkål och vatten väntar på hungrande och törstande.

Vi fortsätter upp mot parlamentet. Jag vet inte om det är för att verka avskräckande som man ställt en bil med texten "Pyroteknikfordon" som vägspärr.

Det är inte bara revolutionärerna som bygger barrikader. I Marinskijparken uppe vid parlamentet har polisen satt upp en avspärrning som hindrar tillträde till halva parken. 

Några gamla religiösa aktivister som alltid finns i parken har dock fått vara kvar, och en av dem skymtar i bakgrunden. 

I den andra halvan av parken kryllar det också av poliser. Risken för att drabbas av ficktjuvar torde vara minimal.

Kunderna till leksaksfordonsuthyrningen blir också bortskrämda.

Men plötsligt ser vi en bekant syn som vi inte sett på ett tag - Titusjky! Så kallas inhyrda unga bråkmakare, som får betalt för att provocera, bråka och göra allehanda dumheter. Jag har tidigare visat bilder när de "demonstrerade" vid polska ambassaden. 

En stor grupp kommer och vill in i parken. Till höger ser ni en vit säck som innehöll något väldigt tungt. De står ett tag vid avspärrningen, och deras ledare beordrar poliserna att ringa några samtal. 

Och visst hjälpte det! Den del av parken dit vanliga medborgare inte släpps välkomnar dessa bråkmakare.

Anförda av sin ledare vandrar de bort mot den plats där Regionernas parti hade sina möten i december. Dessa möten har dock slutat eftersom man inte har råd att betala folk för att delta. Men Titusjkykontot tycks inte vara slut. 

Några vanliga medborgare försöker också få komma in, men nekas. 

Poliserna vägrar att ens svara på deras frågor om varför de inte får gå i parken när vissa får. 

Bistert undviker poliserna att se in i kameran.

Vi promenerar vidare och träffar på den här gruppen som sjunger kristna julsånger.

Och vilka är det de sjunger för, om inte de kravallutrustade poliser som finns utposterade i alla ingångar till det kvarter där presidentadministrationen ligger. 

En del gör sitt bästa för att se oberörda ut, medan en del lättar upp.

Det här är ännu ett exempel på hur man använder positiv energi och visar mänsklighet och värdighet i protesterna. Och även om i alla fall Berkutmilisen använt grovt övervåld, så är de allra flesta poliser bara vanliga grabbar (för några kvinnliga poliser har inte synts till sedan fotbolls-EM 2012). Tyvärr är Titusjky inte att lita på och det faktum att de nu visar sig igen är ingen bra nyhet. 
Under det möte som oppositionen höll i Kharkiv häromdagen försökte Titusjky tränga in i den kyrka där mötet hölls (sedan den lokal de egentligen skulle vara i plötsligt inte ville ta emot dem), men då kom faktiskt polisen och förde bort dem. Fast det kan ha varit organiserat för att visa media att de minsann ingriper. I Ukraina är det inte lätt att veta.

I några bussar som definitivt såg sina bästa dagar långt innan Sovjetunionens fall far trötta poliser iväg för att ersättas av något mer utvilade kollegor. Hur länge Kievs centrum kommer att fortsätta att vara uppdelat på detta sätt är något som är omöjligt att bedöma. Men det är en märklig situation och i längden givetvis ohållbart. 
Vi vandrar hemåt i det tilltagande regnet och hoppas att det inte omvärldens intresse för Ukraina bara skall vakna till varje gång det sker något våldsamt, för att snabbt falna när allt är "lugnt".