Bilder från Ukraina 20: Att ha sett regeringen förlora moraliskt. Men än har Ukraina inte dött.

 Vart är Ukraina på väg? Tyvärr verkar det som om det är åt helt fel håll, på väg mot något som kan bli värre än Ryssland och Belarus. Men även om de fullständigt absurda och vidriga lagar som parlamentet beslutat om genomförs så kommer minnet av Euromaidan att alltid finnas kvar hos de hundratusentals människor som deltagit. 

Och även om man förbjuder alla synliga protester så kommer det ukrainska folket aldrig att ge upp sina drömmar om en framtid när inte en liten klick blir allt rikare medan landets ekonomi körs i botten. Det faktum att oppositionen är drabbad av att Tymosjenko är inspärrad, Lutsenko som tidigare straffad inte kan ställa upp i val och att de övriga har svårt att enas om vem som skall leda oppositionen har bidragit till att man fastnat i den nuvarande situationen. Politikerna har inte förmått leva upp till folkets förväntningar, och precis som den orangea revolutionen blev en besvikelse så hotar denna att bli det. 

Men en dag kommer att komma när de goda krafterna förmår ena sig och se till att den regering som bygger sitt maktinnehav på valfusk, köpta röster, massmedia som kontrolleras av oligarker som är beroende av regeringen för att kunna bli ännu rikare, inte längre kan sitta kvar. Nu har regeringen visat att den gett upp alla ambitioner att ha kvar någon moralisk värdighet, genom att genomföra dessa lagar. Så även om de lyckas med att förbjuda protesterna så har man förlorat all legitimitet.

"We are in 1937" förklarar den här mannen på fyra språk och syftar på de stora utrensningarna under Stalintidens mörka år. Känslorna är upprörda över lagarna som parlamentet införde på ett högst tvivelaktigt sätt igår. 

Och närvaron av kravallutrustad polis överallt bådar inte gott nu när de nya lagarna innebär att nästan all form av protest är förbjuden. Men människor gör också narr av lagarna. Att mer än fem bilar inte får färdas tillsammans har lett till att folk skriver "Följ inte efter mig, jag är den femte bilen" på sina bilar. 

Och det har  inte hindrat demonstranter från att marschera till presidentadministrationen i dag på eftermiddagen. Welcome to Ukraine står det på skylten. Men det gäller inte demokratiska idéer. Och organisationer som får stöd från utlandet betraktas nu på ryskt vis som utländska agenter. 

Men Euromaidan har inneburit så mycket positivt, och på samma sätt som den orangea revolutionen alltid har levt kvar i det ukrainska folkets minne så kommer även denna att göra det. 

En estnisk flagga sitter intill Julias bild på den stora granen. För 25 år sedan var Estland en del av samma stora land som Ukraina. Idag har man hunnit betydligt längre, såväl på den europeiska som den demokratiska vägen. Men Euromaidan har visat att det finns ett enormt engagemang bland det ukrainska folket, så jag tror att Estland och Ukraina kommer att spela i samma division en gång. Och även om Janukovytj försöker göra Ukraina till ett Ryssland så har han alldeles för stor del av folket emot sig för att lyckas. 

Också den ryska flaggan syns sida vid sida med den ukrainska på barrikaderna. Att göra det här till en konflikt mellan ukrainare och ryssar är också en grov förenkling, även om Maidan lett till ett uppsving för det ukrainska språket.

I onsdags var allt ännu ljusare. Solsken, nytt virke till barrikader eller för att elda lossades från lastbilar. 

Det var rätt mycket folk på torget i onsdags, och mitt på dagen var medelåldern ganska hög. Men många yngre kom på kvällen efter jobbet. 

Och var skulle man annars få se en äldre man på rullskridskor göra rent ett pingisbord om inte på den happening som Maidan har varit?

Och alla texter, alla folkets tankar på pelarna vid huvudpostkontoret. De kommer säkert att målas över när ondskans makter tagit över här, men vi är många som tagit kort av dem och bevarar dem. 

Det är nationalskalden Taras Sjevtjenkos jubileumsår i år 2014. Också honom kommer Putin att utnyttja, men han kommer inte att läsa de delar av hans verk som handlar om att Ukraina skall göra sig fritt från den ryska dominansen. Då gällde det tsarväldet, sedan blev det sovjetväldet, och nu Putinväldet. Förtrycket består.

Det som ser ut som en regnbåge i bakgrunden är den av många hatade symbolen för vänskapen mellan ryssar och ukrainare, ett sovjetiskt monument som dominerar vyn från floden. Och visst finns det vänskap, släktskap och gemensam historia. Men ukrainarna vill inte fortsätta att vara det nedtryckta småsyskonet. Man vill ha en vänskap på lika villkor.

Den hatade premiärministern Azarov, vars namn man medvetet stavar fel för att håna hans bristfälliga kunskaper i landets officiella språk kan man dock gärna avvara. 

Den dag Maidanlägret är borta kommer jag att sakna lukten av rök i mina kläder. Jag kommer att sakna humorn och kreativiteten, som den här skylten som förkunnar: "Kievs kulturella tribunal presenterar Euroborsjtj."

Att kunna gå ner till tälten på Maidan, se människor röra sig inne i dem när det skymmer, att se människor som tror på framtiden efter åratal av besvikelser och motgångar är upplyftande. Den känslan kan inte nya lagar ta ifrån de människor som upplevt den. Lagarna kan uppskjuta förändringarna, men ett land där så många människor är beredda att engagera sig så mycket kommer att gå mot en ljus framtid. "Än har Ukraina inte dött" heter landets nationalsång. Det är ord att ta fasta på i dessa tider.