Bilder från Ukraina 22: Att gå från ord till handling.

Igår kväll efter manifestationen på Maidan så gick många till Hrusjtjevkogatan som leder upp mot parlamentet. Där uppstod våldsamma sammandrabbningar med kravallpolisen, och ett antal bussar sattes i brand. Hela natten har vi hört ljud därifrån trots att vi inte bor så nära.

Så idag begav jag mig dit när inte mörkret gjorde att det kändes hotfullt på samma sätt som igår. Som svensk trygghetsnarkoman är man inte lika benägen att uppsöka våldsamma platser som en del andra. I förgrunden på den översta bilden syns Jevropeiska plosjtja, Europaplatsen, som ligger några hundra meter från Maidan.
I bakgrunden "krigsskådeplatsen".

Likt många andra gator i Kiev så har även denna en beläggning av gatsten vilket ju är praktiskt för revolutionärer som då har tillgång till ammunition utan logistiska problem.

I går kväll höll man sig med både trumspelare och trumpetblåsare för att bidra till den krigiska stämningen. Idag har trummandet övertagits av kvinnor och gamla som trummar på korrugerad plåt och husgeråd.

I parken och i backen håller kravallpolisen till, och här på torget är det fullt av såväl aktivister som vanliga nyfikna. Någon har klättrat upp på en av de utbrända polisbussarna och bryter loss metalldelar som kan komma till användning i striden. 

Kravallpolisen svarar understundom på bombardemanget med gatsten och en och annan molotovcocktail med att kasta över någon slags rökgranater som smäller högt.

Till vänster om gatan ligger det gamla Dynamostadion, och entréporten till stadion har blivit en slags bas för en del av revolutionärerna. Kravallpolisen håller till strax bakom. 

Andra håller till vid de utbrända bussarna, och kastar sten mot polisen. En slang sprutar oavbrutet ut vatten mellan polisgrupperna, vatten som snabbt fryser till is och gör det svårare för angriparna att avancera uppåt gatan. 

 Ironiskt nog står kravallpoliserna under en skylt som gör reklam för Powerabonnemang, den bästa presenten. Powerabonnemang, eller abonnemang på makten är ju precis vad Janukovytj män tycks hålla på att förlora nu.

Och visst är det en slags revolution i vår tid med mobilkameror som dokumenterar allt som sker.

Bakom hörnet på stadioningången gömmer sig en man i blå basker med en slangbella, med vilken han skjuter mot poliserna på andra sidan gatan.

Bajamajor, utbrända bilar och annan bråte skyddar revolutionärerna.

  

Och den blågula flaggan finns alltid där. 

Och uppe i backen står publiken och ser på. Man ropar slagord mot "regeringen" och uppmuntrar aktivisterna. De som igår försökte lugna dem, och hindra våldsanvändningen har gett upp och är någon annanstans. Jag får också nog av smällandet.

Jag går mot Maidan i stället. Där står en grupp med nya kämpar beredd att tåga iväg och delta i kampen. 

På en stor reklamskylt finns reklam för den nya filmen "Jag, Frankenstein". Ordet jag heter på ukrainska och ryska "ja", vilket stavas я och också är den första stavelsen i presidentens namn och har här använts för att göra Frankenstein till Janukovytj, och den andra obehagliga figuren gjordes till Azarov, premiärministern vars namn man stavar fel för att göra narr av hans bristande ukrainskkunskaper. (jo, jag har skrivit det förut!).

Humorn lever, hoppet lever också. Två månader var för lång tid att vänta på förbättringar. Och lagarna som inskränkte friheten och demokratin fick många att ge upp hoppet om fredliga förändringar. Kanske kan det här våldet leda till att regeringen tvingas förhandla, kanske leder det helt fel. 

Det ryktas om att Berkut skall utnyttja den våldsamma situationen till att slå till mot Maidan i natt. Men det är långt ifrån säkert att man skulle klara av det om man skulle försöka. Låt oss hoppas att så få som möjligt drabbas av våldet.