Bilder från Ukraina 25: Att se hela familjer engagera sig för landets framtid, medan andra ställer upp för pengarna.

 Ännu en kall dag i Kiev. Egentligen tänkte jag inte gå till Hrusjtjevskygatan, där sammandrabbningarna mellan demonstranterna och kravallpolisen ägt rum. Men på något sätt styrs stegen dit i alla fall, det är en märklig dragningskraft. Det är en fantastisk syn hur människor av olika ålder och bakgrund gemensamt arbetar för att bygga upp försvarsvallar mot övermakten

Allt är lugnt här idag. De största konfrontationerna idag har varit utanför Kiev i andra städer där folket försöker ta makten över de olika oblastens administrationsbyggnader. 

Barrikaderna är högre än någonsin, och det är tio grader kallt så det vatten man hällt på dem är nu hårt fruset. Och människorna fryser också men man sviker inte kampen.

Nedsättande klotter om Berkut, havsörnarna. Om någon kan översätta så hjälp mig gärna.

Överallt växer barrikaderna. Här ovanför Maidan.

Här finns en ödetomt som tidigare var omgiven av staket, men staketen har nu blivit använda, och folk samlar in snö och annat på tomten.

Den här vallen är ny, och finns en bra bit ovanför de gamla vallarna, på Institutskagatan på vägen mot presidentadministrationen

Här bryter man upp gatan och hackar sönder den till lagom stora bitar att kasta om anfallet kommer. 

Hela familjer kommer och hjälper till. 

Smörgåsar med isterflott och saltgurka ger ny energi.

Jag går vidare uppåt. Från Marinskijparken vid parlamentet hörs ljud från en motdemonstration. Den kortaste vägen är dock avstängd.

Med en omväg tar jag mig till parken i alla fall. Demonstranterna har nu börjat röra på sig. De är många, men verkar helt oengagerade. Det är tydligt att de bara är här för att de får betalt, eller för att de blivit beordrade att gå hit. Många statligt anställda får ultimatum att delta i Antimaidan eller förlora sitt arbete. 

Känner dock ett visst obehag över att vara här. Till skillnad från tidigare gånger jag varit här finns det inga som verkar vara Maidanaktivister eftersom de inte gärna går hit nu. 

Och inte heller tror jag att polisen skulle hjälpa mig om någon fick för sig att jag var en fiende. Snarare tvärtom.

Men även om jag är den enda som fotograferar så verkar ingen ens se åt mig.

Man har nästan inga plakat, men detta förklarar på ryska att Krimborna stödjer presidenten.

Demonstranterna vandrar iväg längs två olika gator.

Några tanter tycks i alla fall se mig och en vinkar. 

Men jag är lika ointressant som allt annat utom de pengar som de får. Häromdagen stod för övrigt ett gäng demonstranter runt amerikanska ambassaden, och vissa kastade ägg. Men sedan riktades deras vrede i stället mot dem som tagit dit dem, då det tydligen fattades pengar att betala dem med. Men kanske har man fått nya pengar från Putin nu.

Nej, jag längtar efter riktiga aktivister som tror på någonting. Jag längtar rök, jag längtar gran, jag längtar Maidan. 

Det mesta är sig likt där, men det inomhuscentrum som ligger under torget har numera fått de flesta av sina ingångar barrikaderade. Livsmedelsaffären Billa har fortfarande öppet, men de flesta butiker har stängt. Det är dock inte helt lätt att hitta in. 

Och när jag kommer hem tvingas jag läsa en fullständigt osmaklig artikel på Aftonbladets kultursida (inte för att jag har några höga förväntningar på dem). Det är Martin Aagård, en av Janukovytjs få trogna vänner i Sverige som skrivit den. Lyckligtvis har många kloka ukrainare och vänner av det ukrainska folket svarat honom på den. Motvilligt lägger jag en länk till hans artikel här. Martin Aagård skulle ha trivts hos motdemonstranterna.