Lördag morgon den 22 februari 2014. Den här dagen tycks verkligen bli en historisk sådan. De radikalare grupperna på Maidan som inte kunde acceptera en överenskommelse som innebar att presidenten skulle vara kvar vid makten till slutet av året hade aviserat att de skulle gå till presidentadministrationen och kräva presidentens avgång.
Men i stället för att det blev en konfrontation visade det sig att både poliser, Berkut och andra säkerhetsstyrkor helt enkelt försvunnit från Kiev. Även presidentens lyxresidens har övergivits av både vakter och alla andra. I Kievdammen utanför flyter dokument. Till en början vet ingen var presidenten befinner sig.
Vi beger oss ut på en promenad i en befriad stad.
Nere på Kresjtjatyk passerar vi tunnelbanestationen som barrikaderats så att inget anfall skall kunna komma därifrån. Tunnelbanan går nu igen efter några dagars stillestånd, men på denna station och stationen vid Maidan kan man bara byta tåg, inte gå ut.
Några ungdomar i misstänkt Titusjkiliknande klädsel stoppas av Maidans säkerhetsstyrkor som försöker ta reda på vad det är för ena. Det finns inte längre några vanliga poliser i staden, och här nere har det inte funnits det på flera månader.
Vi går vidare upp mot presidentadministrationen. Vägarna här var avspärrade med välbevakade vägspärrar förstärkta med tunga lastbilar. Nu är allt övergivet.
'
Bankovagatan där presidentadministrationen ligger är dock fortfarande avstängd, men vaktas inte längre av hundratals kravallpoliser utan bara av ett par frivilliga.
En bit längre upp håller två ungdomar på att dekorera en av de övergivna lastbilarna med texten "Slava Ukraina!". (Ära åt Ukraina)
En lastbil med jublande frihetskämpar åker förbi.
Många av lyxbutikerna har spikat igen skyltfönstren med plywoodskivor för att skydda sig mot plundrare. Men Maidanaktivisterna har inte ägnat sig åt någon meningslös plundring.
Däremot anföll och plundrade man ondskans centrum, Regionernas partis högkvarter.
Vid trappan ligger kampanjmaterial som delvis eldats upp.
Förhoppningsvis kommer detta komprometterade parti aldrig att bedriva någon mer valkampanj.
Strax bortanför partihögkvarteret fanns en staty av Dmytro Manujilskyj, en kommunistisk ledare som var en mycket högt uppsatt partifunktionär med mycket stort ansvar för såväl förföljelser av oliktänkande som för andra delar av den stalinistiska terrorn.
Det är ju väldigt märkligt att sådana statyer fortfarande finns kvar i Ukraina, men det visar ju hur Janukovytj och hans anhang fortfarande styrs av sovjetiska ideal.
Men nu har sockeln försetts med text om att han var en av de ansvariga för den påtvingade hungersnöden Holodomor på trettiotalet.
Och den gamle folkfienden har fått rep om halsen.
Vi förväntar oss att repdragarna skall få hålla på ett tag, men det tar inte många sekunder innan hann faller, och jag är glad att jag hann ta ett kort. Antagligen var det sovjetisk kvalitet som inte höll emot så länge.
Man efterlyser en flagga, och snart hittar någon en.
Vi fortsätter mot parlamentet som nu vaktas av Maidanstyrkor.
På gatan utanför har en lyxbil som tillhör någon parlamentsledamot från regeringspartiet övertagits av aktivister som håller på och läser dokument som fanns i bilen. Tyvärr fick jag ingen bra bild då trängseln var stor.
Vitalij Klytjko kommer ut och berättar om händelseutvecklingen.
Efter honom kommer Svobodaledaren Oleh Tyahnybok. Det är svårt att uppfatta vad som sägs, men Tyahnybok ser som vanligt ganska osympatisk ut.
En bit längre ner har ännu en bil som tillhör någon parlamentsledamot övertagits.
Vi passerar den respektingivande ministeriebyggnaden som är byggd för att visa medborgarna hur små och obetydliga de är. Men nu hör den till folket och inte till maktens män.
Powerabonnemanget har lämnats över.
Städningen efter härjningarna pågår redan.
Vyacheslav Tjornvil som satt i Sovjetiskt fångläger och som förmodligen mördades i en mystisk bilolycka 1999 av Janukovytj likasinnade skulle ha njutit av denna dag.
Och den inpackade statyn av fotbollstränaren kanske snart får komma ut i vårsolen.
Det finns mycket att städa.
Till exempel patronhylsor.
Och mitt i allt som blivit förstört, precis vid barrikaderna där de stridande parterna kämpat som mest står en busskur med reklam för en Sushirestaurang. Tidigare har det runnit vatten i den, och faktiskt, längst ner till höger rinner fortfarande vattnet. Men den verkar nästan oskadd märkligt nog.
Även den glassfrossande gossen som varit en del av barrikaderna ser fortfarande lika glad ut.
Tourist Kyiv. Den viktigaste sevärdheten är Maidan.
Stolta krigare poserar gärna nu när segern är här.
Torget är fullpackat, och ännu fler lär komma framåt kvällen när Julia Tymosjenko kommer hit.
Vi fortsätter upp mot Mykhailvskytorget där vi ser lite av den utrustning som hjälpt i striden. En bibel och en gasmask kan vara till nytta.
Eller kanske Johannesevangeliet, frukt och mediciner.
Nu på kvällen talar Julia Tymosjenko på Maidan, vilket ju är fantastiskt, men vi nöjer oss denna gång med att följa det via TV.
Samtidigt överger Janukovytj tidigare vänner honom nu, och visst kan man förakta dem som vänder kappan efter vinden, men för att genomföra förändringarna genom parlamentet krävs nu även deras röster. Några av de värsta personerna försöker fly landet, men många har stoppats av gränsvakterna.
Och den här dagen kommer ingen i Ukraina att glömma någonsin. Men om det blir Julia Tymosjenko, Vitalij Klytjko eller någon annan som blir landets nästa president kommer att visa sig. Det viktigaste är dock att det blir fria val, utan påtryckningar och fusk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar