Bilder från Ukraina 36: Att såga gamla ledare.

I förrgår kväll gick vi ner på Maidan. Det var fullkomligt överväldigande med alla blommor och alla ljus. Tusentals människor kom med ständigt fler blommor. 

På Kresjtjatyk stod två vattenkanonbilar uppställda. De har använts en hel del, och speciellt illa var det tidigare i vintras när det var riktigt kallt och de våta demonstranterna överöstes med vatten som omedelbart frös till is. När polisen flydde lämnades de.

Och, nej, vi gick inte ner till Maidan i lördags kväll när Julia Tymosjenko satt i sin rullstol och talade till folket. Det är givetvis stort att hon nu är fri, men nästan alla man talar med menar att hennes tid i den ukrainska politiken är förbi. Alla jag pratat med om Julia sågar henne och hennes chanser att komma tillbaka.

Men nu kan de tält som funnits på Kresjtjatyk ända sedan hon arresterades i augusti 2011 äntligen tas ner. Än så länge är de kvar med alla bilder på Julia tillsammans med makthavare från hela världen.

I går på dagen var det mycket folkliv på Kresjtjatyk. En del affärer har öppnat igen, men ölrestaurangen Sjato är fortfarande sjukstuga.

Av någon anledning väljer en del fortfarande att gå maskerade, trots att varken kylan eller rädslan för polisen längre borde motivera det.

På alla de platser där människor mördades finns ljus och blommor.

Beslagtagna lastbilar visas upp.

Musik och annan kultur är på väg tillbaka.

Granen ser lite tommare ut nu. Det beror på att den stora bilden på Julia Tymosjenko tagits ner.

På scenen en liten grabb från Zaporizjzja som sjunger en sång en sång på ryska. Han avslutar med att ropa "Slava herojiv" (ära åt hjältarna)

Den enda kvinnan som mördats av regimen, en 62-årig pensionär som ville demonstrera vid parlamentet. Men det kunde mycket väl ha blivit fler kvinnor som dödats i det urskillningslösa skjutandet.

Mest gripande är det att se barnteckningar, och att tänka på de barn som blivit faderlösa på grund av mördarna.

Den azeriska flaggan bredvid Svobodas flagga. En typisk Maidanblandning.

I granen samsas Union Jack med den israeliska fanan.

Och mitt på Maidan finns den ryska flaggan. Det är inte det ryska folket som är fienden, utan dess ledare.

McDonald's har stängt. I lokalerna finns psykologhjälp för alla dem som behöver bearbeta sina traumatiska upplevelser.

På väg hem passerar jag detta hus som förmodligen inrymt någon slags lägenheter för makthavare. Nu vaktas det av Maidanaktivister. Och på gatan som varit full av lyxbilar står nu mest normala bilar. 

I dag tog jag en promenad i en annan riktning som omväxling. Tänkte jag skulle se om Lenin fanns kvar på den halvt bortglömda plats bakom en stor livsmedelsbutik där han blickat ut över rökande expediter och varubilar.

Och expediterna rökte som vanligt i sitt gröna regnskydd. Men kamrat Lenin hade blivit sågad jäms med fotknölarna.

Besöker också järnvägsstationen. Liksom överallt annan stans i Ukraina var här alltid många poliser. Nu har poliserna nästan helt försvunnit i staden. I hela stationen såg jag en polisman, jämfört med de kanske 20 jag skulle ha sett en vanlig dag då polisstaten var intakt. De här två stod utanför, och för att visa att de står på folkets sida har de blågula band på armarna.

Det finns väldigt få poliser överallt nu, men det verkar inte som om det har lett till några större problem. Trafiken tycks flyta lika bra ändå, och de som tidigare körde värst var dels maktens män och deras kamrater som inte fruktade polisen, och dels de som var så rika att de kunde muta polisen utan att det kändes. Dessa håller sig undan nu, och de som är ute vet att det inte längre går att bete sig hur som helst bara för att man har pengar. 
För de flesta andra är det bara en fördel att den korrumperade poliskåren inte syns till, och de som nu bär de blågula banden hör förmodligen inte till den mer korrumperade delen. 

Under tiden i Sverige vill vissa bara se fascister överallt. Personer som Maj Wechselmann som aldrig skänkt en tanke åt Ukrainas förtryckta folk skriver förvirrade artiklar. Men lyckligtvis skrivs det kloka saker också. En av de klokaste är denna artikel i Expressen.
I Sverige är också den under Euromaidan mycket aktiva sångerskan Ruslana. Hon gör i dag ett gemensamt uttalande med Folkpartiets utrikespolitiske talesman Fredrik Malm.