tisdag 25 augusti 2009

Barnkalas i skatteparadiset?


Som turist förväntas man alltid besöka muséer (även om verkligheten ibland slår det museala i musealitet, som i Hälleforsnäs). Och ofta är det en trevlig sysselsättning, speciellt om det gäller konstmuséer. Visserligen är det inte alltid en enkel magister förstår allt i konstens värld. Till exempel var det något förbryllande med den samlingsutställning av tomma rum som jag tillsammans med mina tonårstvillingar besökte på Centre Georges Pompidou i vintras. Hade jag inte varit en seriös intellektuell akademiker hade jag kanske trott att det var en modern variant på kejsarens nya kläder, men jag vill ju inte att någon skulle tro att jag var ett obildat barn.

I Holland finns det åtskilligt i museiväg att besöka, inte minst i Rotterdam. Stadens museala höjdpunkt är det fantastiska konstmuseet med det inte helt lätta namnet Museum Boijmans Van Beuningen. Där kan man bese såväl moderna som klassiska mästerverk, inte minst ett flertal verk av Magritte. Museet är precis lagom stort och har en så mångsidig kollektion att alla (utom möjligen den för vilken konst innebär Älg i solnedgång) kan hitta något som lockar.


Men samhället kan ju inte leva av konst allena. Hur skulle världen till exempel se ut utan skattemyndigheter och tullverk? Ändå är det ytterst sällan som dessa kuggar i samhällsmaskineriet uppmärksammas
musealt. Men i Rotterdam sker det! Utan någon större entusiasm från barnens sida uppsökte magisterns familj det för en SO-lärare så lockande Belasting- & Douanemuseum (Skatte- och tullmuséet). Detta museum hade till och med fri entré vilket ändå inte verkade leda till att några större folkmassor vällde in genom dörrarna. Den vänliga damen i receptionen rekommenderade oss att börja vår upplevelse med att ta del av den spännande attraktionen Smokkeltrip. Denna bestod i några containrar i vilka man fick se en del filminslag som påminde om utbildningsradions mera oinspirerade alster. Genom att filmklippen visades inuti mörka containrar där en del blåljus, inspelade hundskall och skakningar skulle framkalla känslan av närvaro i själva smugglingsögonblicket förstärktes upplevelsen (för säkerhets skulle avråddes gravida, hjärtsjuka och små barn från Smokkeltrippen). Nu blev inte tonårstvillingarna så väldigt imponerade, men en viss ökad förståelse för hur ett insmugglat kokainpaket kan ha det på sin Atlantfärd fick man nog.

Nej, museets höjdpunkt enligt familjen var den tillfälliga utställningen Bliep bliep som handlade om datorljud (ännu ett tema som alltför sällan ägnas utställningar). Det finns fortfarande en chans att se denna utställning som pågår till den 27 september. Dock bör man ha ett väldigt stort intresse om man låter den locka till en resa till Rotterdam, men har man vägarna förb
i så. Här fick man prova en del antika dataspel och framför allt höra hur de lät. Så den som med nostalgi minns Pacman på sin gamla Atari kan här få återuppliva kära minnen.



Annars bestod museets samlingar av höjdpunkter som den högst upp fotograferade jättemjukiskossan som undersöks av en tullinspektör som skall fastställa dess tullvärde (se där ett samhällsnyttigt uppdrag som försvunnit med Schengenavtalet) och målningar med samhällstillvända motiv som hundskatteinspektören som tagit fast en skattesmitare.

Men visst är det något närmast rörande över att skattmasar som masat sig ner till Holland på semester kan hitta ett museum där deras yrke hyllas på detta sätt. I Sverige finns av någon outgrundlig anledning inget skattemuseum (är det någonstans det borde finnas är det ju här där skatterna är rekordhöga) men ett tullmuseum finns faktiskt i Stockholm, något jag faktiskt inte visste innan jag såg upplysningen i en broschyr i det holländska museet. Så nu har man något att se fram emot när vintervindarna snart viner kring knutarna. Tullmuséer tycks det för övrigt finnas i diverse länder, men kombinationen Skatte- och tullmuseum är världsunik!

Den goda samhällstillvände rotterdammaren kan också här hitta ett alternativ till kommersialismens otäcka lockelser för det uppväxande släktet. Man kan nämligen välja att i stället för McDonalds eller något liknande otäckt förlägga sina telningars barnkalas till skatte- och tullmuseet. Ett par rundor i Smokkeltrip och ett litet föredrag om hur häftigt det är att betala skatt, en kram till smuggelkossan och en käck tipspromenad som avslutning! En garanterad hit i vänsterintellektuella kretsar!

För den som inte har tid eller råd att fara till Rotterdam finns det dock som så ofta tröst på Youtube. En film om museet finns att beskåda (dock endast på nederländska, men bilderna är talande!)



Inga kommentarer:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...