Bilder från Ukraina 44: Att möta våren under hot.

 Efter en tid i Sverige är jag nu tillbaka i Kiev. Nu är det lugnt här, och de dramatiska händelserna äger rum annorstädes. Till skillnad från när den revolutionära kampen pågick här i Kiev är ju de separatistiska landsförrädarna i östra Ukraina fientligt inställda till pressen och andra iakttagare, så det är inte läge att åka dit.

Men i Kiev finns barrikaderna delvis kvar, och tälten på Majdan likaså, där många fortfarande bor. Andra har ersatts av dockor.
I dag lite bilder från det aktuella läget där, och lite andra bilder från veckan som varit. 

Utrikesdepartementets byggnad är nu försedd med en stor Europaflagga.

Jag har ju tidigare visat bilder av lyxen vid presidentens residens i Mezjyhirija, men då var inte bilsamlingen tillgänglig. Nu kan vem som helst besöka den för en rimlig entréavgift. 

Och det är ingen dålig samling, den är värdig vilket bilmuseum som helst. Äntligen är den tillgänglig för andra än presidenten och hans närmaste.

Vi gör också ett litet besök i staden Zjytomyr, 140 kilometer väster om Kiev. Också där har Leninstatyn störtats, och blågula blommor växer nu runt den. En affisch med mördade aktivister sitter på sockeln, men någon har också rivit ner en del affischer.

På den gamla trådbussen görs reklam för snabba pengar.

Den obligatoriska sovjetstridsvagnen finns där. Men i bakgrunden en affisch om Nebesna Sotnja, de Himmelska kämparna, de som dödats under revolutionen.

På landsbygden tycks tiden stå still.

Ett gammalt kulturhus stoltserar med avlagda symboler.

Presidentvalskampanjen har börjat komma igång, även om affischerna än så länge inte är så många. Här Myhajlo Dobkin från Janukovytj gamla parti. Denna affisch har försetts med texten Majdan står upp.

Kommunistpartiets symboler används som dörrmattor på Majdan.

Kommunistpartiets stab får hålla till här inne.

Eller här.

Ett av de mindre partierna, Demokratiska partiet, affischerar med denna bild. Tanken är god, men risken kan vara att en styr och de andra bara får trampa.

Idag var det varmt och soligt i Kiev. På Kresjtjatyk har barrikaderna förskönats.

De börjar kännas som ett naturligt inslag i stadsbilden, och det är ju också skönt att slippa biltrafiken här.

Stadshuset är nu stängt för renovering.

Alkoholen dödar den ukrainska nationen, drick inte!

Jesus omgiven av ukrainska änglar.

Fotbollstränaren Lobanovskyj sitter kvar utanför sitt stadion och tittar på återuppbyggnadsarbetena. 

Reklamen försöker värva män till nationalgardet.

Kvinnorna uppmanas ägna sig åt att koppla av på europeiskt vis i Kiev.

Den halvstatliga ryska banken Sberbank har stängt sitt kontor vid Majdan.

Klistermärkena uppmanar till bojkott av ockupanterna.

Ljusen för de dödade är fortfarande många, men blommor står naturen för nu. 

Vakttjänsten i solen är inte så obehaglig.

Barnteckningar uppmanar till fred.

Andra påminner om det som hänt.

Och på många håll finns efterlysningar efter försvunna. Samtidigt figurerar rykten om mördade som förts direkt till krematoriet.

 Granen börjar bli lite medfaren. Men kanske borde den bli ett permanent minnesmärke och uttryck för demokrati med nya paroller vartefter. 

Även om det mesta verkar idylliskt i Kiev så är oron stor. Många tror att Putin passar på vid fredsdagen den nionde maj, då man ju firar segern över fascismen, och då passar det ju bra att slå till mot det Ukraina som ryssarna kallar fascistiskt. Och det talas om att han inte kommer att nöja sig med de östligaste delarna av landet. 

Ukrainas vänner och Ukrainas fiender demonstrerar i Stockholm.

Den femtonde mars är kanske mest känd för att Caesar mördades den dagen år 44 f Kr. Men år 2014 e Kr har vår värld inte blivit så mycket bättre. Den postsovjetiske tsaren Putin invaderar sitt grannland, och i Stockholm samlas människor för att visa vad de tycker.

På Mynttorget trotsade en tapper skara det blåsiga vädret för att delta i en demonstration anordnad av den nybildade 15:e marskommittén.

Bland talarna fanns den kände debattören Kurdo Baksi.

Även flera kurder och syrier fanns bland publiken och uttryckte sitt stöd för kampen mot Putins osmakliga politik.

Här har 15:e marskommittén samlats för fotografering. Med min vana från Majdan blev jag orolig när en grupp beväpnade soldater kom marscherande, men de hade andra mål.

Men dagen var inte slut än. De gamla veteranerna från kampen mot Sovjetväldet från åren med Östeuropeiska Solidaritetskommittén, Urban Westling och Bengt Cederfelt samt undertecknad begav oss till Sergels torg.

Där samlades nämligen andra sidan, de som tycker att Putin skall rädda Ukraina från de elaka fascisterna. För att ge sken av att vara både ryssar och ukrainare hade man uppmanat folk att även ta med ukrainska flaggor. De flesta visste dessvärre inte vilken färg som skulle vara uppåt.

Men plötsligt kom några riktiga ukrainare. Ett högljutt meningsutbyte uppstod när kommunisterna kallade dem fascister. 

Det hela utmynnade i att polisen tvingade de ukrainska demonstranterna att gå upp på trappan "av ordningsskäl".

På trappan syntes de i alla fall rätt bra, och deras rop hördes tydligt ner på plattan.

Förutom de ryska och de upp-och-nervända ukrainska flaggorna hade demonstranterna på torget också Sveriges Kommunistiska Partis flagga.

 Och ingen kunde ana att det fortfarande fanns så många försäljare av Proletären vid liv. Till skillnad från förr i tiden så verkar de inse att ingen vill köpa deras blaska så de stod mest och frös tyst.

Vi stannade dock kvar och delade ut våra flygblad. Här Urban Westling, som också var den som tryckt upp alla flygbladen.

Här undertecknad. Många av de förbipasserande tackade först nej, men när jag förklarade att jag inte hör till de där kommunisterna tog många glatt emot. Fick också en hel del intressanta samtal både med en del av demonstranterna, och med en hel del andra nyfikna. Tror att vi lyckades sprida betydligt mer information till folk än talarna som höll långa ointressanta tal om elaka fascister och Putins broderliga kärlek.
Några av arrangörerna försökte säga att vi skulle gå iväg, men jag förklarade att jag inte är någon demonstrant utan bara delar ut flygblad vilket är tillåtet här så länge inte Putin tagit över.

Och plötsligt dök han upp lik en ond ande, spöket från det förflutna, mannen som försvarade Pol Pot och massakern på Himmelska fridens torg och inte ens haft vett att skämmas - Jan Myrdal!

Myrdal fick dock stå och vänta. I talarstolen stod oändligt länge denne lögnare vid namn Oleg Mezjuev. Hans tal var bland det värsta jag hört. Han förklarade hela Euromajdanhistorien, hur demonstranterna åsamkat sig själva skador, hur Dmytro Bulatov, aktivisten som var kidnappad och blev svårt misshandlad i själva verket varit fri hela tiden och handlat massor av varor på sina kreditkort. 
Denne hånfullt leende lögnare var bland de värsta jag någonsin hört och det var svårt att inte börja skrika tillmälen mot honom. 

En tröst var att under hans långa tal tunnades lyssnarskaran ut alltmer, så ingen annan de mest frälsta hörde hans vidriga lögner. 

När det så blev dags för den gamla folkfienden Myrdal att äntra talarstolen nämnde han flera gånger att lyssnarskaran var oväntat liten. Hans tal var ungefär det väntade om USA:s och EU:s otillbörliga inblandning och var mest tråkigt och ointressant. 

Även polisbilen gick i de rätta färgerna. 

Här är texten på vårt flygblad. Lyckligtvis hade jag fel om att ingen vågar demonstrera i Ryssland, eftersom det idag var tiotusentals demonstranter i Moskva som protesterade mot Putin. Men ibland är det kul att ha fel!