Bilder från Ukraina 53: Att bygga som i Europa.

Kievs förorter är gråa. Förvisso är de mindre gråa på sommaren än i april när bilden ovan är tagen. Men i allt det gråa finns det något som lyser upp, en färgklick. Har länge funderat på att ta mig till denna färgklick, och häromdagen blev det av.

Det finns nämligen ett nybyggt område med det lockande namnet "Comfort town" som är en motpol till allt det gråa. Redan vid entrén möts man av denna märkliga väderkvarnsinspirerade byggnad och av ett rejält staket. Stakets bevakas av bistra vakter som inte känns Europainspirerade. De boende har nycklar som öppnar grindarna, men löst folk släpps inte in.

Magistern och hans assistent låter sig dock inte hindras. Vi hakar på några boende och anstränger oss för att se europeiska ut, och lyckas smita in.

Här inne härskar färggladheten. Det hela påstås enligt broschyrerna vara i europeisk stil, och var ett europeiskt sätt att bo. Ingen tycks ha berättat för dem att "gated communities" snarare hör hemma i Amerika, men lockelsen att slippa fyllgubbar och sociala problem är stor hos dem i Ukraina som har råd. Även de villaområden där de (förvånansvärt många) välbeställda ukrainarna bor är ofta inte tillgängliga för andra än de boende.

 Alla byggnader på området är mer eller mindre färgglada. Mest är skolan och dagiset. Och visst är det fräscht och kul, fast kanske lite enformigt i längden även detta. Broschyren som lockar till lägenhetsköp framhåller att området har en pizzeria, en kemtvätt och tre (!) skönhetssalonger.

Till sist tar vi oss ut, efter att nästan ha hamnat hos vakten då man måste ha nyckel även för att få komma ut, vilket vi inte räknat med. Men en man släpper ut oss och undrar om det är första gången vi skall gå ut, eftersom vi inte vet hur man gör. Själva anstränger vi oss för att se europeiskt förvirrade ut.

Men Europavurmen tar sig även andra uttryck. En bit söder om Kiev har man byggt en ny Outletby, som sägs vara landets första. Av någon outgrundlig anledning har man då valt att bygga den i holländsk stil.

Och visst påminner det om Holland, även om de målade korna med bilder från Hollands olika provinser har mer gemensamt med den numera landsflyktiga president Janukovytj målade häst på hans gods Mesjihirya.

Här finns förvisso kanaler, men det blir ändå inte Holland. Man tycks ha glömt att Holland är så mycket mer. Till exempel finns här inga cyklar, det är till och mer förbjudet att ta med sig sådana. Allting är helt enkelt sterilt och tråkigt på ett väldigt oholländsk sätt. Det är mera Disneyland, fast utan människor.

Måhända vallfärdar invånarna i de närbelägna lyxvillaområdena hit på helgerna, men en vanlig vardag finns här fler butiker än besökare. Och då har ändå flera butiker redan slagit igen.

Jo, förresten finns det en cykel. En tulpanförsedd cykel på det öde holländska pannkakshuset. Men vi slår oss ner och äter faktiskt riktigt goda och riktiga holländska pannkakor.

Och mitt i alltihopa finns det som alltid i Ukraina ytterligare en överraskning. Här visas nämligen den tidigare presidenten Viktor Jusjtjenkos samling av gamla ukrainska föremål, vilket i alla fall bidrar till att göra besöket mer intressant.

Över alltihop finns det här klocktornet med den märkliga texten " Time is smart frame of our reality".
Men får man inte hit fler kunder snart har nog tiden snart runnit ut för denna verklighet.

Butikerna säljer mest förra årets lyxvaror till priser som inte är speciellt låga, och med några få undantag finns här inte mycket att hämta.

Men det är klart, för den som längtar till Holland, och som kanske har en dröm om att Europa är något helt och rent och välordnat kan det kanske vara en utflykt som ger lite omväxling till den inte alltid så välordnade ukrainska verkligheten.

Måhända har jag blivit för ukrainifierad, men för mig är det en befrielse att, bara femhundra meter från Plastholland hitta denna typiskt fula ukrainska matbutik bredvid ett inte riktigt färdigbyggt typiskt hus med torn. Allt är lite snett och vint, men det är på riktigt.

Tycker du att din förort är trist?

En kopp kaffe kan göra underverk var du än är.





Tycker du att ditt bostadsområde är lite trist? Kanske är parkerna inte så välskötta? Kanske känns det inte riktigt som din lokala livsmedelsbutik harmonierar med byggnaderna intill? Ett besök i Kievs förorter kan få dig att se ditt område med nya ögon.

Sovjetisk stadsplanering var inte direkt känd för att lägga ner någon större möda på de områden där den vanliga arbetarklassen bodde. Däremot ansträngde man sig betydligt mer med de hus där höjdarna bodde. Det kallades visst kommunism...





Det är svårt att undvika förorterna eftersom den stora vägen från flygplatsen går rakt igenom några av de värsta betongförorter. Och då pratar vi rejält med betong, och en total avsaknad av förskönande inslag.

För att få uppleva denna miljö riktigt inpå skinnet väljer jag att åka dit en blåsig dag i november, klädd i en alltför tunn jacka som släpper igenom den oväntat kalla vinden. Den totala gråheten möter en dock inte direkt eftersom området kring tunnelbanestationerna är fullt av butiker av skilda slag, liksom av små gummor som säljer allt möjligt.

Färg och form

Ett av de mer lyckade arktitektoniska inslagen

Men även här i förorten finns det hus där någon arkitekt har gjort försök att försköna det hela. Ibland med mindre lyckat resultat, men ibland har man ändå lyckats. Och kanske kan man en vårdag se en och annan blomma som sticker upp genom marken, och kanske skiner solen och gör det hela lite lättare att uppskatta ibland. Så icke denna novemberdag. De frusna gummorna vid tunnelbanestationen verkar rätt vana. Jag köper några inlagda gurkor för ett oförskämt lågt pris och vandrar ut i förortslandskapet.

Sovjetisk standardarkitektur

En ensam spårvagn skramlar fram och ger en flyktväg

Nu har ju kapitalismen bidragit med ljusskyltar och reklamplakat, och dessutom far de nyrikas flotta bilar fram på motorvägen och ger lite inslag av rikedom och flärd. På Sovjettiden var allting ännu gråare, och tristessen ännu djupare. Och att det finns ganska många som bor här som har bilar som kostar en bra slant framgår på de bevakade parkeringar som finns här och där.

Men en sak är säker, efter ett besök i Kievs förorter så är det troligt att du kommer att se ditt eget bostadsområde med nya ögon. Det är nog inte så illa i alla fall...

Arkitektoniska och kulinariska Rotterdamupplevelser

Alla turister som åker till Holland åker till Amsterdam. Inget ont i det, Amsterdam är förstås en mycket sevärd stad som verkligen är unik och har man inte varit där bör man definitivt åka dit. Men Amsterdam kan också framstå som en ganska sunkig stad, med trista turistfällerestauranger, oinspirerade affärsgator och massor av turister överallt. Amsterdam är dock inte hela Holland, utan det finns väldigt mycket annat att se. En allmän uppfattning är dock att en stad som man kan hoppa över är Rotterdam.



Jag har tidigare skrivit om några av den stadens museer, inte minst det unika Skatte- och Tullmuseet. De flesta vet också att en båttur genom stadens gigantiska hamn kan vara intressant, men själva staden betraktas ofta som något man kan hoppa över. Men Rotterdam är faktiskt en intressant stad. Förvisso finns här inte mycket gammalt att se. Det mesta förstördes under andra världskrigets bombningar, och de gamla husen är lätt räknade. Men de nya är ofta desto mer sevärda.Inte minst gäller det de spännande kubiska husen i Blaakse Bos. Det finns också möjlighet att besöka ett av husen inuti, och fundera lite över hur man skulle bära sig åt för att få in sina möbler.









Rotterdam är förvisso en stad som ibland kan verka trist, blåsig och betongig, men lika ofta bjuder på överraskningar. Dessutom är staden en slags modernistpionjär, till exempel var man långt före de flesta med bilfria gågator. Dessa kan visserligen ibland påminna om ett gigantiskt förortscentrum, men har ett stort utbud av affärer och generösa öppettider. Dessutom är staden inte i första hand inriktad på turister, något som stora delar av Amsterdam blivit.

Men efter en lång dag i Rotterdam så börjar det kurra i magen. Att ena en familj med vitt skilda kulinariska preferenser om vilken restaurang man skall välja är inte alltid det lättaste. Efter en lååång vandring med avfärdande av än det ena, än det andra stället var hungerkänslorna så starka att vi allvarligt övervägde att slinka in på McDonalds.



Då, som genom ett under, måhända är det ett gudomligt ingripande för att bespara oss den sorgliga final på en trevlig dag som en måltid bestående av svampiga pommes frites och sorgliga burgare skulle innebära, snubblar vi nästan över en cykel. Detta är nu inget unikt i Holland, ett land där man kan vara säker på att snubbla på en cykel om man sluter ögonen och tar några steg framåt. Denna cykel har dock reklamskyltar för restaurangen Azzia fastmonterade.




Vi styr våra steg mot denna snygga lokal som ser spännande ut med sin moderna asiatiskinspirerade inredning. Personalen är ytterst vänlig, och när vi förklarar att sonen är glutenintolerant glider servitrisen ut i köket för att ta reda på vad han kan äta. Det visar sig vara i princip allt utom vårrullarna, och även dotterns önskemål om att slippa stark mat vållar inga bekymmer då i princip allt kan fås mindre starkt. Maten är utsökt, snyggt upplagd och detta restaurangbesök blir Hollandsresans mest minnesvärda. Vad gör det då att utsikten är över en betongbassäng och några trista loftgångshus?



Ett bloggtips för den som är intresserad av arkitektur och stadsplanering, skrivet på ett läsvärt sätt är Punkthusblogg som jag kan rekommendera.

Stockholm som cykelstad.

Svenska Dagbladet skriver i dag om cyklandet i Stockholm. Av någon anledning så blir väldigt många upprörda över cyklisternas framfart. Och visst finns det cykeldårar som helt utan hänsyn till gående och bilister svischar fram. Men samtidigt så finns det väldigt många bilister som inte tar minsta hänsyn till cyklar, fotgängare som glatt breder ut sig på cykelbanorna och andra hinder.
Ett av problemen är också att man i Sverige ofta har gemensamma gång- och cykelbanor, där man förväntas kunna samsas om utrymmet. Dessutom finns det inga riktigt tydliga regler för hur fotgängare skall gå, till höger eller vänster.

Som jag skrivit tidigare så finns det ett land som alla Stockholms trafikpolitiker borde åka på studiebesök till och cykla omkring några veckor. Jag menar förstås Holland, och rekommenderar mina blogginlägg som finns här och här.

En viktig sak för att underlätta cykling är också skyltningen. Att cykla från Haag till Amsterdam är enkelt, på cykelvägar hela vägen. Men i Sverige är det sämre. Har försökt följa cykellederna i Stockholms södra förorter, men det är inte helt lätt. Cykelvägarna är ofta utmärkta, och skyltarna är ibland riktigt bra, men helt plötsligt delar sig vägen utan att det finns några skyltar längre. Utan karta är det nästan omöjligt att följa dessa leder när skyltningen är så bristfällig.

Annars är det faktiskt härligt att cykla i Stockholm. Det är en skön känsla att susa förbi bilisterna i deras köer. De av många så smutskastade cykelbanorna mitt i gatorna är faktiskt snabba och bra, och inte så fulla av störande fotgängare som de som ligger till höger om de parkerade bilarna.

En annan bra sak är att man kan ha med sig cykel på pendeltågen. Genom att ta med sig cykeln kan man enkelt ta sig till helt andra delar av länet, och även fortsätta med Upptåget till Uppsala län och ända upp till Gävle. Problemet med Upptåget är att man bara får ha två cyklar per tåg, vilket gör att man riskerar att bli kvar på perrongen. Dessutom kostar det 40 kronor per gång. Men vi hade nyligen en härlig söndag i norra Uppland, for upp med tåget till Skutskär med våra cyklar, badade i Rullsand och cyklade sedan ner till Tierp. Kan varmt rekommenderas!


Lycka till med att få fler att cykla, det är naturligtvis bra på alla sätt, både för hälsan och miljön!

Ett land för lycklig cykling.

Som jag tidigare nämnt så har magistern denna sommar tillbringat en hel del tid i landet där alla cyklister hamnat när de dör, nämligen Holland.



Säg Holland till en genomsnittlig svensk och be honom eller henne säga det första som dyker upp i huvudet. Förmodligen kommer väderkvarnar, cyklar, kanaler, tulpaner och droger att vara ganska vanliga svar. Och visst är det viktiga inslag i den bild som möter turisten. I dag skall jag uppehålla mig främst vid cyklarna, och de är många.


Jag skrev tidigare om hur de holländska stadsplanerarna prioriterar cyklarna, och det är verkligen ett imponerande och välskyltat nät av cykelvägar som finns såväl i som mellan städerna. Till skillnad från Sverige är ju inte avstånden långa, och backarna är få. Inte heller har man några mer cykelförsvårande vintrar, även om vindarna kan vara nog så jobbiga även sommartid. Men det är nästan alltid det smidigaste sättet att ta sig fram inom städerna, och ofta även till grannstaden.

Det som är roligt att se är att det verkligen är alla åldrar, och alla slags människor som använder cykeln dagligen. Och man anses inte som i Sverige vara något av en kuf om man väljer att klara sig utan bil. Problemet med cykelstölder lär dock vara rätt stort, speciellt i Amsterdam, men den som har en värdefull cykel kan lätt hitta en bevakad parkeringsplats. På stationen i Leiden, som vi bodde i närheten av fanns en bevakad parkering som var öppen från sex på morgonen till halv två på natten. Den syns på bilden, och i källaren under stationen finns gratisparkeringen som stänger 21.00. Men även där står cyklarna inomhus och under en viss tillsyn.


Nu är det ju även många svenskar som cyklar, inte minst i Uppsala, en stad där många nästan blivit påkörda av en cykel. Den som kommer till Uppsala med tåget finner oräkneliga cyklar, varav en del tycks tillhöra personer som studerade där för rätt många år sedan. Nu har man visserligen i samband med bygget av det nya stationsområdet flyttat väldigt många cyklar. Men frågan är om man tagit lärdom av de holländska cykelparkeringarna där man får in dubbelt så många cyklar på samma utrymme tack vare tvåvåningsparkeringarna. Annars vore ett studiebesök i Holland att rekommendera.

Ett annat problem med cyklar är ju att det kan vara svårt att få med sig småttingar, ölbackar, basfioler, resgods och annat som man kan behöva för att upprätthålla en anständig livskvalitet. Därför håller sig en del svenskar med bil, även om de egentligen inte skulle behöva det. I Holland skaffar man istället en cykelkärra eller en speciell cykel.



Cyklar kan även användas till annat. Till exempel kan man spara in entréavgiften till diverse kulturella evenemang med en cykel, som synes nedan. Måhända kan man hoppas på att Piratpartiet kan se detta som en anledning att börja föra en cykelvänlig politik?

Holland ett föredöme för stadsplanerare!

Och var befinner sig då magister Nyman så här mitt i sommaren, undrar kanske den ärade läsekretsen. Jo, han är med sin familj i cyklisternas paradis, Holland. Landet där det normala sättet att ta sig fram är medelst cykel, där stadsplaneringen utgår från cyklisternas behov och de fyrkantiga lådor som man i andra länder låter regera får komma i andra hand.

Så småningom kommer bloggen att fyllas med bilder av föredömliga lösningar av cykelparkeringsproblem, och annat av intresse.

Förutom att cyklarnas framkomlighet prioriteras här i Nederländerna så finns det en annan orsak att se detta land som ett föredöme. Här finns nämligen inga av de vidriga köplador som fyller åkrarna runt våra svenska städer medan de centrala delarna töms på butiker. Här tillåts ingenting sådant. Butiker skall ligga centralt så att människorna kan nå dem med cykel eller till fots. De enda stora butikerna i utkanterna är byggvaruhus och möbelaffärer etc som kräver biltransporter.

Allt medan Sverige förvandlas till ett USA light där fler och fler känner sig tvingade att ha bil bara för att kunna handla mat finns det alltså ett land som vägrar ställa upp på det här sättet att tänka. I stället för att tro att Holland är ett land fyllt av knarkare och tulpanlökar borde fler komma hit på studiebesök. '

Till sist lite holländsk musik med gruppen Bløf: