Våga utmana de politiskt korrekta åsikterna!

Så här på Världsbokdagen skriver många tidningar om böcker. En av dessa är Helsingborgs Dagblad som återger delar av tidigare recensioner om de böcker som nyligen kommit ut i pocket. En av dessa är Petra Östergrens mycket intressanta bok Porr, horor och feminister som jag också tidigare skrivit om här på bloggen. Det är en bok som utmanar de närmast allenarådande uppfattningarna om porr och prostitution i svensk debatt. Oavsett om man håller med om allt i boken är det en mycket intressant och tankeväckande läsning. Hennes viktigaste tes, vad gäller prostitution, är att de som säljer sin kropp inte tillåts komma till tals, och om de gör det förringas deras synpunkter och tankar eftersom de inte anses veta sitt eget bästa.

Nåväl, av kortrecensionen i HD kan man lätt få intrycket att recensenten avfärdar boken med några invändningar av tveksamt värde. Men se till att klicka på rubriken i artikeln för att läsa hela recensionen. Den är betydligt mer nyanserad och ger Östergren rätt i mycket, i alla fall den del av boken som handlar om pornografin. Nu är det förvisso så att det är lättare att försvara porr än prostitution, inte minst i svensk debatt, och den av nästan alla omfattade tesen att prostitution är skadlig och av ondo nästan har blivit en absolut sanning. Kolmisoppi kan dock inte svälja tanken att det skulle kunna finnas olika sätt att se på kropp och sexualitet i olika samhällsklasser. Jag kan dock inte se att det skulle vara otänkbart att det borgerliga samhällets normer, på gott och ont, är mer fast förankrade i medelklassen än i arbetarklassen. Inte heller är det omöjligt att tänka sig att det är mer lockande att prostituera sig om alternativet är konsumkassan eller att packa sill i glasburkar. Sillpackandet torde inte heller ge ens en bråkdel av den lön som man kan få som "glädjeflicka". Om man däremot har en akademisk utbildning kanske det är lättare att känna tillfredsställelse i sitt arbete, och även att tjäna mer (om man nu inte är lärare förstås).

Men oavsett vad man tycker om prostitution eller porr så tycker jag att man skall läsa den här boken, speciellt nu när den är lättillgänglig i pocket. För en god bok är en bok som får en att tänka, och som väcker känslor. Och det gör denna bok!

Våld, sex, sprit och snabba bilar!

Många menar, oavsett vad kriminologer anser, att våldet i samhället blivit, om kanske inte nödvändigtvis mer frekvent, så i alla fall råare. Och emellanåt dyker det upp debattörer som vill skylla detta på våld i film och på tv. Har de då rätt? I den här diskussionen dyker alltid argumentet att den som har ett normalt och sunt känsloliv inte blir mer våldsam av att se våld på tv, medan den som lider av någon sorts emotionella eller psykiska störningar kanske påverkas. Men det skulle då inte vara tv-våldet som i och för sig orsakar våldet, men kanske utlöser det. Allt detta är givetvis inte svårt att skriva under på.

Olle Ekstedt skriver i en brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet att man visar för mycket våld i tv, och får i sin tur kritik för att han avfärdar våldet med att det inte är kul. I många filmer kan våldet vara motiverat, menar många. Om man till exempel vill fästa uppmärksamheten på våld mot kvinnor är skildringar av sådant självklart ett bra sätt att göra tittarna medvetna om vad alltför många kvinnor utsätts för.

Men jag menar att avtrubbningseffekten också måste tas i beaktande. Genom att våldet i film ständigt blir råare måste man hela tiden ta till mer våld för att få folk att reagera. Detta bidrar till att banalisera våldet, och tyvärr också till att göra våld mer accepterat.

Vad skall man då göra? Ja, jag är inte den som ropar på censur i första taget. Men jag tycker ändå att det vore önskvärt att skydda barnen mot våldet. Att klockan 20.00 i en serie som säkert många familjer ser på, visa brutalt våld är högst olämpligt. Och jag tycker att det förekommer alldeles för mycket och för rått våld i många filmer och tv-program. Men jag vill inte förbjuda. Däremot tycker jag att det är mycket märkligt att många människor vill införa förbud mot att visa sexuella handlingar i film. Och samtidigt som få öppet erkänner att de tycker om att se på porrfilm, så är det helt accepterat att säga att man tycker om att se på mycket våldsamma filmer.

Också Ekstedt tar upp det märkliga faktum att sex, som är något trevligt, betraktas som mindre rumsrent än våld. En skillnad är förstås att våld i film inte är på riktigt, medan sex oftast är det. Men jag förstår inte varför vuxna människor inte skulle ha rätt att visa sexuella handlingar på film om de så önskar. Att sedan de flesta porrfilmen är ganska tråkiga och enahanda beror ju också delvis på att genren tvingas leva nästan helt utan offentlig kritik. Om fler öppet stod upp och sa att porr är bättre än våld så tycker jag att det vore ett steg i rätt riktning.

Jag tycker att man kan dra en parallell till skillnaden mellan människors intställning till rattfylleri och fortkörning. Ingen vid sina sinnens fulla bruk står och skryter över att han åkt fast för rattfylleri. Däremot kan många socialt väletablerade familjefäder beklaga sig över att polisen tagit dem för fortkörning. Man beklagar sig alltså inte över att man var korkad nog att strunta i hastighetsbestämmelserna, utan över att polisen tog en. Givetvis är man själv helt övertygad över att ens körförmåga är så överlägsen alla andras att det inte finns någon som helst anledning att bry sig om skyltarna. Att det sedan kan finnas andra skäl till fartbegränsningar, som buller och miljöhänsyn, har man givetvis inte hellre någon förståelse för. Och att fortkörning leder till nog så många trafikolyckor som rattfylleri tror man inte på. I alla fall inte om man själv som kör så bra kör för fort...

Nu vill inte jag på något sätt försvara rattfyllerister, och inte heller anser jag att alla fortkörare bör förpassas till saltgruvorna. Människan är en ofullkomlig varelse, och alla kan göra fel. Men den som åker fast för fortkörning borde ha mer vett än att skryta om det. I annat fall borde han inte ha körkort!

Våga försvara porren!

I en mycket klok ledarartikel skriver Maria Abrahamsson i Svd om pornografi. Det är ett ämne som engagerar människor, och det anses allmänt att man skall ha en avståndstagande inställning till detta fenomen. Ämnet behandlas också på Idag-sidan. Trots att det alltså är så tabu att försvara porren i Sverige är det ju så många som spenderar så mycket tid med att ägna sig åt detta "förbjudna". Porren lastas också för allehanda elände, och våra myndigheter och kommuner ställer villigt upp när diverse porrfientliga grupper som Roks kräver att man skall boka porrfritt. För att övertyga om hur hemskt det är med porr används de mest bisarra argument, som att städerskor skall slippa torka bort sperma från onanerande handelsresande. Vad blir nästa steg, att förbjuda samlag på hotellrum? Jag bara undrar...

Ett tips för den som vill motverka dumheter av det här slaget är att se till att gå in på Roks hemsida och titta på listan med porrfria hotell, och försöka undvika dessa. Inte för att man nödvändigtvis då behöver titta på porr, utan för att protestera mot censur och förmyndarmentalitet.

Ett märkligt faktum är också att så många feminister kämpar mot porren. I själva verket är det ju så att det finns ett samband mellan kvinnoförtryck och tillgänglighet på pornografi. Som Petra Östergren skriver i den utmärkta boken Porr, horor och feminister så är det just länder som de nordeuropeiska och USA där jämställdhet mellan könen värderas högt som pornografin är lättåtkomlig, medan länder där kvinnor förtrycks också förbjuder porr.

Petra Östergren visar också hur porrmotståndarna står för en mycket konservativ syn på sexualitet. Ett citat:
"Det enda som inte porr- och prostitutionsmotståndarna kritiserar är faktiskt penis-vaginala samlag som utförs av två jämnåriga heterosexuella individer utan fysiska skavanker i en stabil relation. Det kan tyckas paradoxalt att radikala feministiska rörelser inte har en mer tillåtande sexualmoral"

Östergren visar också hur myten om samband mellan sexuellt våld och tillgång till pornografi görs till en sanning av porrmotståndarna, trots att inga vetenskapliga bevis finns för detta. Läs boken, och var beredd på att kanske behöva ompröva en del av dina förutfattade meningar!

Nu är det förvisso sant att mycket av den porr som finns, ja till och med det allra mesta verkligen är undermåligt och tämligen fantasilöst. Men det gäller ju så mycket annat, till exempel utbudet på våra tv-kanaler. Tyvärr blir ju inte intresset för att göra kvalitativt mera högtstående pornografi större av att så många oreflekterat tar avstånd från all porr.

Kanske kan porren också bidra till att människor får ett intressantare och mera spännande sexualliv, och kanske härigenom bidra till förhållanden ges ny stimulans och inte ebbar ut i tristess. Och för den som inte känner något behov av porr är det ju bara att låta bli. Att det sedan finns de som överkonsumerar är ju inte specifikt bara för porr. Att vara gift med någon som tillbringar all tid i garaget eller på gymmet är knappast bättre.

Jag återkommer en annan gång till bokens avdelning om prostitution, som jag kanske inte riktigt tycker är lika enkel att ta ställning till. Under tiden, läs gärna Ann Heberleins intressanta recension i Sydsvenskan.

Inte bara pack i Pakistan!

Ibland hittar man ett och annat guldkorn bland alla de mer eller mindre meningslösa program som ständigt strömmar ut ur våra tv-apparater. Ett sådant sänds på måndagarna i statstelevisionen, och heter En Noman i Pakistan. Missa absolut inte sista delen i morgon klockan 20.00. Det handlar om den pakistansk-norske mannen Noman som besöker det land som hans familj kommer ifrån.

Det som gör programmet så sevärt är dels att Noman är en sådan sympatisk och glad person, och att han lyckas skildra det pakistansk samhället på ett positivt och intresseväckande sätt. När man annars tänker på Pakistan är det mest fanatiska muslimer, som det förvirrade gäng som brände en gröngul flagga häromdagen, och andra typer av elände och problem. Naturligtvis är allt detta också verklighet, men jag tror att det är väldigt viktigt att man också får en mer positiv bild av tredje världen. När man får se att där finns människor som lever normala vardagsliv, med problem och glädjeämnen som inte är helt olika våra egna så kommer dessa människor oss mycket närmare. Och Noman är en stor talang! Även om han inte har samma förmåga att komma andra länder lika nära som det han härstammar ifrån så tycker jag NRK borde skicka honom till fler platser.

Vad gäller flaggbrännare och deras sympatisörer så har naturligtvis Johan Pehrsson rätt i att man borde fundera över om man hör hemma i Sverige om man inte kan acceptera vår yttrandefrihet. Det är dock glädjande att många svenska muslimer visar prov på vilja till försoning. Jag har full förståelse för att en del blir upprörda över bilderna, även om jag i och för sig med näbbar och klor försvarar rätten att publicera dem. Men den muslim som inte tycker om det kan ju säga upp prenumerationen på Nerikes Allehanda. Vi andra kan köpa tidningen för att se bilderna. Det är så det fungerar i en demokrati med yttrandefrihet.

Och glöm inte att det finns andra hot mot tryckfriheten också, inte bara fanatiska muslimer. Under förevändning att motverka "sexualiseringen av det offentliga rummet" vill allehanda vänsterkrafter med bistånd av frikyrkliga införa förbud mot pornografi. Även dessa frihetsfientliga tendenser måste bekämpas!