Kryssa Fredrik Malm! Och försvara yttrandefriheten!

Nu är det dags att rösta i Europaparlamentsvalet. Att det blir Folkpartiet som skall få min röst är helt klart (även om jag faktiskt röstade på moderaterna förra gången. Saken var nämligen den att jag egentligen tänkte rösta på Folkpartiet, men såg den sedermera till Fi! övergångna Maria Carlshamre som hon hette då, i en t-shirt med texten Ja till kärleken, nej till porren eller någon liknande bisarr text. Bestämde mig då för att välja ett annat parti. Och snart var Carlshamre i Schymans knä!)

Vem skall då få min röst? Jo, valet är ganska lätt. Jag tycker att Fredrik Malm, namn nummer fyra på fp-listan är det bästa valet. En framåt ung man med ett stort internationellt engagemang. Så var han till exempel den enda borgerliga svenska riksdagsman som röstade för att fördöma turkarnas folkmord på armenierna. Han är också engagerad för oppositionen på Kuba och i Iran, för det israeliska folket och för assyrierna.

Han har en intressant blogg som jag följer och som finns med i min blogglista här på bloggen. Där kan man till exempel läsa om hur en valarbetare på det torgmöte som Fredrik just lämnat blev misshandlad av vänsterslödder. Det tvivelaktiga Nätverket mot rasism förklarar lamt att man inte står bakom angreppet, men det är svårt att tolka deras lama pressmeddelande som ett klart avståndstagande.

Tvyärr är det alltför ofta som vänsterdemonstrationer, till exempel mot Israel övergår i våld och skadegörelse. Och det är alltför få inom vänstern som säger ifrån. Ofta får man höra undanflykter om att nazister också använder våld, men alla som verkligen försvarar demokratin tar självklart avstånd från våld från båda sidor!

Till försvar för mångkultur och Muhammedkarikatyrer!

Muslimerna i Göteborg känner sig kränkta. Det är lite grann som Peter och vargen. Har man ropat "Kränkt!" 387 gånger så orkar ingen lyssna längre. Blir man kränkt av att andra utnyttjar den yttrandefrihet som vi i Västeuropa kämpat till oss, och inte av att ens egna trosfränder hotar människor till livet bara för att de uttryckt sig olämpligt så förlorar man sin trovärdighet.

Synd, därför att denna gång fanns det all anledning att lyssna. Något ärkesvin har alltså lagt svinhuvuden vid den tomt där man håller på och bygger en moské. Självklart är detta helt oacceptabelt och för en gångs skulle förstår jag att man känner sig kränkt. De människor som ägnar sig åt att släpa svinhuvuden till moskétomten är lika främmande som de militanta islamisterna till hur yttrandefriheten fungerar.

Nej, jag tycker inte att islam är ett hot i sig. Men däremot är den militanta islamismen ett hot som måste tas på allvar. Precis som Lars Leijonborg föreslagit vore det önskvärt med en imamutbildning i Sverige, en utbildning som skulle förklara det svenska samhället med dess tolerans för olika åsikter (fast efter att ha läst Maciej Zarembas helt lysande artiklar om alla som blir kränkta undrar man hur det står till med toleransen i vårt land).

De här människorna som tycker att invandringen är ett så stort hot mot svensk kultur har påfallande ofta svårt att uttrycka sig på korrekt svenska. Okej, man skall inte göra narr av människor som har läs- och skrivsvårigheter, men det blir lite patetiskt när invandrare uttrycker sig på perfekt svenska samtidigt som andra, som tycker att deras kultur och språk hotas, knappt kan skriva en korrekt mening på detta språk.

Samtidigt som jag tycker att man måste våga tala öppet om problemen med det mångkulturella samhället så vill jag ändå försvara det. Om det finns statistik som visar att en viss folkgrupp i högre grad än andra ägnar sig åt en viss typ av brottslighet så är det inget som skall förtigas. Nej, fram med sanningen i dagsljuset så att man kan analysera den och fundera på vad den beror på. Genom att förtiga sanningen visar vi att det finns saker som vi inte vågar stå för.

Men varför skall vi då acceptera ett mångkulturellt samhälle? Jo, om vi nu bortser från de rent humanitära aspekterna så kan vi ju också konstatera att det är just kulturmöten, att man får nya impulser från andra som gör att kulturer utvecklas. Hur mycket spännande kultur kommer från Sjöbo egentligen? Det är ett historiskt faktum att det just på platser där det funnits många olika nationaliteter som levt tillsammans, på platser där religioner och språk mötts och interagerat som det skett spännande och nyskapande saker.

Men vilka är då rädda för kulturmötena? Ja, dels är det ju Sverigedemokrater och de rörelser som finns ännu längre ut på deras kant (som jag ogärna kallar höger), men även de islamistiska tokarna. Lika lite som Sven-Olles efterföljare i den skånska myllan vill låta sina döttrar umgås med araber vill de hårdföra islamisterna i Rosengård låta sina döttrar dejta skånska bondpågar. Och Åke Greens åsikter om homosexuella delas av de fanatiska muslimerna.

Nej, skiljelinjen går alltså inte mellan svenskar och invandrare. Eller mellan kristna och muslimer. Skiljelinjen går mellan tolerans och intolerans. Mellan respekt och respektlöshet. Mellan människor som accepterar andra, och som vill att även de som tycker annorlunda skall få yttra sig och människor som bara vill låta sina meningsfränder tala.

Jag försvarar allas rätt att uttrycka sig och respekterar andras åsikter. Men för att få min respekt måste du också acceptera mina åsikter. Den som inte tar avstånd från dödshoten mot Muhammedtecknarna har inte gjort sig förtjänt av att lyssnas på. Den som inte respekterar andra människors yttrandefrihet skall visserligen själv ha rätt att säga det han vill, men vi måste också ha friheten att låta bli att lyssna på honom.

Jag kan rekommendera en blogg som innehåller en hel del skrämmande och intressanta fakta om islamisterna i vårt land. Och glöm inte heller Ayaan Hirsi Ali som ständigt hotas av islamisterna!

Demokratiska muslimer sökes!

Som jag nämnde häromdagen kan det vara svårt att hitta muslimska länder som respekterar människors fri- och rättigheter. Därför gläder det mig att det finns steg i rätt riktning. I Spiegel online läser jag idag om hur den egyptiska förvaltningsdomstolen har gett människor som konverterat till islam, men som vill återgå till den kristna tron i den koptiska kyrkan rätten att göra detta. Givetvis upprör detta det radikala muslimska brödraskapet som anser att den som lämnar den muslimska läran skall dömas till döden.

Varför har då dessa människor lämnat den kristna kyrkan? Jo, anledningen sägs vara att de ville skilja sig från sina fruar, något som den koptiska kyrkan inte tillåter. Härav kan man ju då dra slutsatsen att islam inte är den enda förtryckande, eller ens nödvändigtvis alltid den mest förtryckande religionen. Även i kristendomen finns ju, inte minst historiskt en hel del att skämmas över. Men det finns ändå en skillnad: Den som tillhör den koptiska kyrkan kan alltså lämna densamma utan att dess präster vill sätta ett pris på ens huvud. Förvisso kan det vara ett svårt steg, ställa en utanför en gemenskap som man tillhört, men ingen kräver ens död. För de radikala muslimerna finns det alltså ingen väg ut ur islam.

Och den rätt som den egyptiska förvaltningsdomstolen nu garanterar gäller alltså bara dem som tidigare varit kristna. För dem som haft oturen att födas in i islam finns ingen väg ut. Och det faktum att denna domstol fattat detta beslut som kan ses som något positivt säger tyvärr inte så mycket om läget för de mänskliga rättigheterna i Egypten. Det är fortsatt illa i likhet med andra muslimska länder. Men jag letar vidare efter positiva nyheter från muslimska länder. Jag är tacksam för alla tips!

Och i stället för att kräva demokrati i sina hemländer bränner man danska och svenska flaggor i den muslimska världen. Och i Danmark får man understöd av diverse tvivelaktiga element på vänsterkanten. Allah är större än demokrati, sade en talare vid ett av dessa möten. Visst har muslimerna rätt att uttrycka sitt missnöje över muhammedbilderna, men vi måste också våga försvara vår demokrati. Och den vänsterradikala svansen som hänger på och bränner bilar ger naturligtvis bara rasisterna ännu fler argument.

Är bistånd bättre än raketer?

Som den trogne läsaren har märkt har den här bloggen haft ett litet juluppehåll. Men nu är klapparna öppnade, julmaten måhända inte bara ett minne utan även en del av kroppshyddan, granens barr färre för varje timme, och sakta men säkert närmar sig den dag då magistern åter står i bildningens tjänst.

Även nyårshelgen är över. Raketerna har äntligen tystnat. Förvisso sprängdes en och annan brevlåda i grannskapet, och hundarna led än mer än vi människor, men jag har förstått att det var betydligt värre på många andra håll. Nu höjs röster om att förbjuda nyårsraketer, eller i alla fall införa begränsningar. Och när man hör rapporterna om raketer som riktas mot människor, bilar och bussar som beskjuts med passagerare i så är det lätt att instämma. Också tanken på alla dessa raketers påverkan på miljön gör att man gärna instämmer i kraven. Men det är nog inte realistiskt att tro på ett förbud, vilket ju säkert också skulle leda till en svart marknad. Men kanske kunde försäljningen påbörjas först dagen innan?

Och tanken på hur mycket nytta alla dessa pengar inte hade kunnat göra i Afrika infinner sig gärna. Eller hade de det? Aftonbladet, en blaska som jag förvisso aldrig skulle drömma om att köpa, men vars nätupplaga jag understundom besöker för att orientera mig om sådant som inte seriösare tidningar tar upp, har för närvarande en mycket intressant artikelserie om biståndets misslyckanden. Nu är det förvisso sant att det förekommit en hel del mindre lyckade projekt, och att biståndet ofta används på felaktiga sätt. Utan krav på demokratisering finns det heller knappast möjlighet att uppnå några positiva resultat. Även om det finns en del positiva undantag i Afrika så är det ändå så att de afrikanska staterna till exempel drar sig för att kritisera den rasistiska galningen Robert Mugabe. Och inte ens västvärldens kritik av Mugabe är lika stark som en gång i tiden kritiken mot den likaledes rasistiske Ian Smiths regim i det som då hette Rhodesia.


Också i DN kan man få sig några tankeställare. Alltid lysande Maciej Zaremba har besökt Vietnam och reflekterar över sambandet mellan Sveriges tystnad om demokratiska brister i detta land, och vår vilja att få bra handelskontrakt med vietnameserna. Det blir mer och mer uppenbart att den utrikespolitik som vår borgerliga regering driver mest av allt syftar till att gynna den svenska exportindustrin. Nu hyser jag ju inga som helst förhoppningar om att en sosseregering skulle vara bättre. Erfarenheten visar att värnandet om exportindustrin är lika starkt, kombinerat med en revolutionsromantisk ådra där Vietnam alltid ligger nära hjärtat. Den enda ljuspunkten är i vanlig ordning Birgitta Ohlsson, som vågar stå för frihet i alla lägen (utom i Sverige där hon vill begränsa medborgarnas frihet att göra sina egna val i frågor som berör förhållandet mellan könen).

Se där några funderingar som infunnit sig under de helger som passerat. Låt mig i alla fall avsluta med att önska alla mina trogna och nytillkomna läsare en god fortsättning på det nya året!

Frihetens fiender missbrukar friheten

Så har då tokvänstern och nassarna haft sin årliga julafton i Salem. Jag undviker nogsamt att skriva höger om nazister då jag inte anser att de har speciellt högervridna åsikter. För mig är höger antingen konservatism, en ideologi som till stor del bygger på kristna värden. Eller också liberalism, som i sin mer "högervridna" nyliberala form handlar mycket om att slå vakt om allas frihet oavsett kön, ras (fast egentligen finns det ju bara en mänsklig ras), nationalitet, religion, sexuell läggning etc. Och ingen av dessa ideologier har speciellt mycket gemensamt med nynazisternas förvirrade tankar, som tycks bygga på ett gammalt folkhemsideal, vilket dock skall vara förbehållet blonda och blåögda. De kristna tankarna om människors lika värde och kärleken till sin nästa finns inte att spåra här, och någon frihet är det inte tal om.

Men ändå gladde det mig, mitt i allt elände, att igår när jag hörde ekonyheterna om bråken i Salem så benämndes det hela "demonstrerande höger- och vänsterextrema grupper". Även om jag som sagt inte delar åsikten att nationalsocialister är höger, så gläds jag i alla fall åt att tokvänstern kallas vänsterextrema. Annars brukar den gängse terminologin vara "anti-rasister" eller "anti-fascister". Och vem är inte anti-rasist eller anti-fascist, men för den skull går jag inte ut och bränner soptunnor och kastar sten på poliser och brandmän.

Nej, vad det handlar om här är ju att kommunistiska och nazistiska element försöker få uppmärksamhet för sina tvivelaktiga ideal. Nazisterna är tyvärr smarta nog för att förstå att det är bra att hålla sig lugn och framstå som offer. Detta ger positiv publicitet. Kommunisterna saknar tydligen denna elementära insikt i public relations, och det är ju förvisso glädjande att deras rätta ansikte kommer fram. Problemet är ju bara att nazisterna vinner överlägset på poäng här.

Vad gäller den svåra frågan om det är rätt att ge demonstrationstillstånd så är den ju inte helt lätt att besvara. Å ena sidan måste vi slå vakt om yttrandefriheten, men skulle jag bo i Salem skulle jag absolut inte vilja se detta upprepas år efter år. Polisens försäkran om att man skulle klara av situationen verkar inte riktigt ha varit förankrad i verkligheten.

Det blir i alla fall tydligt att det finns starka och välorganiserade grupper som är motståndare till frihet och demokrati. Det känns ju ironiskt att poliser måste riskera liv och lem, att villaägare får sina tomter vandaliserade, att skattebetalarna i Salem får betala för att städa upp efter härjningarna bara för att demokratins fiender skall få utnyttja sina demokratiska rättigheter, rättigheter som definitivt inte skulle finnas om de själva hade makten.

Skulle Vänsterpartiet släppa ifrån sig makten frivilligt?

Jan Björklund efterlyser mer historieundervisning om kommunismens brott mot mänskligheten. Detta är utmärkt, och som jag tidigare skrivit är det verkligen på tiden. Visserligen finns det många lärare som tar upp de grymheter som utförts i kommunismens namn, men många låter också bli. Ett skäl är givetvis att man inte vill utmana de vänsterkrafter som tyvärr fortfarande är ganska talrika på skolorna. Att undervisa om nazismens brott mot mänskligheten är givetvis väldigt viktigt, inte minst som det finns individer som förnekar att dessa ägt rum (fast de ofta strax därefter beklagar att Hitler inte lyckades helt, en logisk kullerbytta som visar på vilken intellektuell nivå våra så kallade nynassar oftast befinner sig).

Men även kommunismens brott måste lyftas upp till ytan. Givetvis skriker tokvänstern i högan sky. Och vill man då inte stöta sig med dess representanter så är det bekvämare att glömma bort det hela. I en nästan lika bristfällig logik som smånassarna använder börjar vänstern gapa om alla kapitalismens offer. Men vilka länder är det som lyckats lyfta sig ur fattigdomsfällan? Är det i Nordkorea eller Sydkorea som människor svälter?

Tyvärr är jag inte speciellt övertygad om att Vänsterpartiet om det, vilket Gud förbjude, en dag skulle komma till makten i vårt land, skulle vara speciellt benäget att frivilligt släppa ifrån sig makten. Jag tror visst att det finns gott om demokratiskt sinnade människor i Vänsterpartiet, men jag är allvarligt orolig för att dessa skulle manövreras ut. Inför hotet om att man skulle förlora makten igen skulle det finnas en stor risk för att man skulle införa begränsningar i demokratin. Argument om att "det arbetande folkets intressen hotas", "kapitalet vädrar morgonluft" och "vi måste försvara de svaga grupperna i samhället" skulle användas för att likt Hugo Chavez, en av vänsterns idoler införa regler som gör det svårare att ta ifrån vänstern makten.

Nu tror jag tack och lov inte att Vänsterpartiet någonsin kommer att få någon egen majoritet i Sverige, men skulle det hända så tror jag att man gör klokt i att lämna landet.

Vänstern hävdar också ofta att det inte finns något hot från vänster i Sverige medan det finns gott om högerextrema våldsbenägna grupper. Men AFA-aktivister, Reclaim the City-bråkmakare som gärna krossar skyltfönster, eldar borgerliga valstugor och misshandlar människor som de misstänker vara högerorienterade talar sitt tydliga språk.

Men här krävs enighet. Alla demokratiska krafter måste stå tillsammans. Det är viktigt att det inte blir en strid mellan borgerliga och socialister. Vi borgerliga måste låta bli att bunta ihop sossar och kommunister till något socialistiskt block, och alla demokratiskt sinnade socialister måste säga ifrån mot extremvänsterns tokerier. Undervisningen om kommunismens brott får inte bli undervisning om socialismens misslyckande. Även de ickekommunistiska vänsterkrafter som finns i vårt land måste få vara med i detta arbete. Annars blir det en dagslända som försvinner efter ett eventuellt maktskifte.

För att hitta material om kommunismen rekommenderas den här utmärkta sidan.

Inte bara pack i Pakistan!

Ibland hittar man ett och annat guldkorn bland alla de mer eller mindre meningslösa program som ständigt strömmar ut ur våra tv-apparater. Ett sådant sänds på måndagarna i statstelevisionen, och heter En Noman i Pakistan. Missa absolut inte sista delen i morgon klockan 20.00. Det handlar om den pakistansk-norske mannen Noman som besöker det land som hans familj kommer ifrån.

Det som gör programmet så sevärt är dels att Noman är en sådan sympatisk och glad person, och att han lyckas skildra det pakistansk samhället på ett positivt och intresseväckande sätt. När man annars tänker på Pakistan är det mest fanatiska muslimer, som det förvirrade gäng som brände en gröngul flagga häromdagen, och andra typer av elände och problem. Naturligtvis är allt detta också verklighet, men jag tror att det är väldigt viktigt att man också får en mer positiv bild av tredje världen. När man får se att där finns människor som lever normala vardagsliv, med problem och glädjeämnen som inte är helt olika våra egna så kommer dessa människor oss mycket närmare. Och Noman är en stor talang! Även om han inte har samma förmåga att komma andra länder lika nära som det han härstammar ifrån så tycker jag NRK borde skicka honom till fler platser.

Vad gäller flaggbrännare och deras sympatisörer så har naturligtvis Johan Pehrsson rätt i att man borde fundera över om man hör hemma i Sverige om man inte kan acceptera vår yttrandefrihet. Det är dock glädjande att många svenska muslimer visar prov på vilja till försoning. Jag har full förståelse för att en del blir upprörda över bilderna, även om jag i och för sig med näbbar och klor försvarar rätten att publicera dem. Men den muslim som inte tycker om det kan ju säga upp prenumerationen på Nerikes Allehanda. Vi andra kan köpa tidningen för att se bilderna. Det är så det fungerar i en demokrati med yttrandefrihet.

Och glöm inte att det finns andra hot mot tryckfriheten också, inte bara fanatiska muslimer. Under förevändning att motverka "sexualiseringen av det offentliga rummet" vill allehanda vänsterkrafter med bistånd av frikyrkliga införa förbud mot pornografi. Även dessa frihetsfientliga tendenser måste bekämpas!

Får en rondellhund komma till himlen?

Konstnären Lars Vilks, mannen som en gång i tiden utmanade det svenska välordnade samhället med sin drivvedsskulptur Nimis har hamnat i blåsväder igen. Nu är det hans provokation mot de rättrogna muslimerna med teckningen av Muhammed som rondellhund som får känslorna att gå varma (även här). För den som vill se den aktuella teckningen så finns den här.

Det är märkligt att vi fortfarande är så fega i vårt land att vi inte kan våga utmana den muslimska fundamentalismen. Om muslimerna vill bli en del av vårt samhälle måste de inse att det inte finns någon frihet att slippa känna att ens åsikter kränks i ett fritt samhälle. När jag uttrycker mina åsikter är jag medveten om att det finns andra som inte delar dem. Jag respekterar alla som försvarar andras rätt att uttrycka sina åsikter. Personer som inte gör det förtjänar ingen respekt. Dit räknar jag nazister, kommunister och muslimska och även andra religiösa fundamentalister som inte respekterar det fria samhället. Dessa grupper måste dock få uttrycka sina åsikter, så länge det inte handlar om att propagera för att ta ifrån andra människor deras fri- och rättigheter.

Även den som anser att Vilks hundteckning skall brinna i helvetet (dock inte den som anser att Vilks själv skall göra det) måste ha rätten att uttrycka denna åsikt. Det är inte konstigt eller fel att muslimer upprörs över teckningen, lika lite som det var fel att kristna upprördes av Ecce Homo-utställningen. Saken är bara den att samhället måste kunna stå emot. Samhället måste stå som garant för att Ecce Homo och Vilks rondellmuhammed får visas, liksom för att de som är mot dem skall få framföra sina åsikter. Tyvärr visar det sig att det svenska samhället är väldigt undfallande mot just muslimska påtryckningar.

Och det faktum att en del inslag i dansk invandrarpolitik är mindre smakliga för en liberal förringar inte det faktum att Jyllandsposten är en tidning med bra mycket mer civilkurage än de flesta svenska motsvarigheter. Så låt oss stå upp för yttrandefriheten och för det fria liberala samhället!

Gör Birgitta Ohlsson till utrikesminister!

Birgitta Ohlsson är en spännande politiker. Till skillnad från många andra har hon en stark egen profil, och törs alltid säga vad hon tycker. Vi har sett alldeles för många exempel på personer som blir ministrar eller får andra positioner bara för att de är unga kvinnor, inte för att de har så värst många andra meriter. Speciellt Göran Persson var ju bra på att hitta kvinnor som fick positioner utan att sedan märkas speciellt mycket. En sådan kvinna är inte Birgitta Ohlsson. I dagens Svenska Dagbladet finns en intressant intervju med henne.

Jag håller absolut inte med om allt som Birgitta Ohlsson tycker. Men hon tycker mycket och ligger inte på latsidan. Hennes åsikter om minkfarmer och kungahuset (även om jag är för bådadera) kanske inte berör mig speciellt mycket, men värre är det med föräldraförsäkringen. Birgitta Ohlsson är annars en klok och konsekvent liberal. Hon tar avstånd från konservativa uttalanden om att homosexuella inte skall få gifta sig från Fälldin och hans likasinnade, och det är givetvis klok liberal politik. För en liberal så är det självklart att människor själva skall få bestämma över sitt liv. Den som vill gifta sig med en man bör få det oavsett om han är man själv eller inte. För övrigt har magistern noterat att Jämo Claes Borgström, en man som jag annars sällan håller med har skrivit en klok och tänkvärd kommentar kring Fälldinklanens tokigheter.

Men varför tar liberalismen slut när det gäller att tillåta människor att avgöra vem som skall ta ut föräldraledigheten? Jag tror säkert att det är bra för många människor att dela dagarna lika, men det finns andra som av olika skäl inte vill göra det. För en liberal borde det vara självklart att var och en själv skall få avgöra denna fråga. Det skulle kunna vara ett problem i ett samhälle där inte jämställdheten har nått så långt som i Sverige, men här är det ju ingen som höjer på ögonbrynen åt att pappor tar ledigt för att vara hemma med sina barn. Här hamnar den annars så kloka Birgitta Ohlsson i det tokfeministiska lägret. För mig som gärna skulle vilja kalla mig feminist, eftersom det för mig är självklart att kvinnor och män har samma värde, bör ha samma möjligheter och även ges utrymme att betona såväl "manliga" som "kvinnliga" sidor av sin personlighet är det helt oacceptabelt att försöka tvinga på andra människor ett visst sätt att leva. Den kvinna som vill lägga sin kraft och energi på att vara en god mor, ta hand om sin familj och avstå från karriär måste ha lika stor rätt att göra detta som den som vill bli VD för ett börsbolag. Det är detta som är feminism för mig, och jag blir lika orolig varje gång fundamentalistfeministerna gör sina utspel, speciellt när det rör sig om folkpartister.

Men det är i utrikespolitiken som Birgitta Ohlsson visar sina framfötter. Tyvärr är utrikespolitik ett område som inte riktigt betonats av fp. Här finns annars en lucka att fylla. Moderaterna gör visserligen ofta kloka uttalanden, men på något sätt känns det som att de är beredda att sälja ut mänskliga rättigheter för att få handelsavtal. Att Carl Bildt förutom sina smått tvivelaktiga affärer i Ryssland och Afrika också är lite väl Palestinavänlig gör inte saken bättre. Och på vänsterkanten är det givetvis ännu värre. Här offras gladeligen allt vad feminism heter för att inte framstå som islamkritiska, och krav på mänskliga rättigheter uppfattas som inblandning i andra länders inre angelägenheter.

Birgitta Ohlsson är inte sådan. Det gladde mig mycket att hon nämnde Israel som ett av sina favoritländer i intervjun, och att hon framhöll att det är mellanösterns enda demokrati. Den som går in på Birgitta Ohlssons hemsida kan där läsa hennes kloka uttalanden om Vietnam, Taiwan, Israel m. fl. länder. Jag tror att om Birgitta Ohlsson skulle bli utrikesminister så skulle vi ha en politiker med integritet, en politiker som aldrig skulle kompromissa om mänskliga rättigheter och frihetsfrågor. Dessutom skulle hon våga sticka ut hakan, ge Sverige en aktiv roll i världen och givetvis även försvara kvinnornas situation där den verkligen är dålig, nämligen i muslimska och andra strängt religiösa länder. För när allt kommer omkring, vad är det svenska kvinnoförtrycket jämfört med kvinnornas situation i Iran, Saudi-Arabien, eller i det totala abortförbudets Chile och Nicaragua?

Hat föder hat.

Sverigedemokraterna har kongress, ett faktum som väl inte undgått någon, inte minst tack vare att de trogna AFA-aktivisterna som vanligt gör sitt bästa för att väcka sympati för detta parti. För varje bild på fingerpekande aggressiva hatfyllda motdemonstranter, vilket jämförs med de korrekta, prydligt klädda partimedlemmarna kommer SD ännu ett steg närmare sitt mål, Riksdagen. Tack och lov så tog man i Karlskrona sitt förnuft tillfånga och upplät lokaler till dem. I annat fall skulle de ha blivit än större martyrer när ingen velat hyra ut till dem. Det blir lite svårt att påstå att SD är ett hot mot demokratin, när man inte kan garantera normala demokratiska rättigheter till deras kongress.

För en tid sedan fick jag ett exemplar av SD:s tidning SD-kuriren i min brevlåda. Jag läste igenom den ganska grundligt, och det mesta var tämligen ointressant. Men i tidningen fanns också en riktigt intressant artikel. Den hette "De tolerantas intolerans. Avhumaniseringen och dess konsekvenser" och var skriven av Mattias Karlsson. Karlsson visar här ett flertal exempel på hur man i tv och tidningar uttrycker sig milt sagt föraktfullt om de människor som röstat på SD. De kallas för ohyra, löss och slemmiga insekter. Detta samtidigt som man kritiserar SD för att ha en obehaglig människosyn. Karlsson frågar också:

När politiska och massmediala
förebilder sänder ut den här typen
av signaler är det då särskilt märkligt
att förvirrade ungdomar på den extrema
vänsterkanten uppfattar det
som fullkomligt legitimt att förfölja
och skada sverigedemokrater?

Tyvärr är det svårt att inte hålla med honom. Genom att slentrianmässigt uttala sig kränkande och nedvärderande, genom att likställa alla SD:s väljare med djur gör man sig skyldig till rejäla övertramp. Och det är lätt att börja hata dem som framställs på detta sätt.

Sverigedemokraterna är ett parti som inte har de rätta lösningarna på Sveriges problem. Genom att föreslå att vi skall gå ur EU, minska invandringen, föra en förlegad politik i många andra frågor (i viss mån är ju deras politik dessutom oklar) bidrar man inte till att föra vårt land framåt. Detta måste vi som är aktiva i andra partier gång på gång föra fram. Men vi måste också ta avstånd från alla övertramp. Vi måste visa att SD har samma rättigheter som andra att föra fram sitt budskap. Det faktum att de har fel tar inte ifrån dem deras demokratiska rättigheter. Därför är det viktigt att ta avstånd från AFA och liknande organisationer som hotar demokratin. Det är viktigt att bli upprörd när konferensanläggning efter konferensanläggning inte vågar hysa SD:s kongress. Och det är viktigt att säga ifrån när de som röstar på SD likställs med ohyra och insekter.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=652248
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15496636.asp