Fildelning är fel, men mord är värre!

Jag har tyvärr lite svårt att förstå den stora upprördheten över att de som olagligen sprider andras verk på internet straffas för det. Men däremot blir jag upprörd när jag läser om hur dessa brott bedöms jämfört med andra, som i mitt tycke är betydligt värre. På en av mina favoritbloggares, Nordic Dervish blogg, hittar jag en länk till en intressant artikel. Där berättas om hur Kushtrim Ademi och Abdurrahman Nika som mördat en homosexuell man i Malmö får straff som är betydligt lindrigare än de otäcka fildelarnas. Det faktum att Abdurrahman tycks ha en blogg med islamistisk inriktning gör inte saken roligare. Visserligen är Kushtrim och Abdurrahman unga, men de är ju straffmyndiga och har med berått mod tagit livet av en man. Dessutom borde ju brottet ses som ett hatbrott eftersom det uppenbarligen är så att offret valts ut på grund av sin homosexualitet. Dessa uppgifter kommer delvis från bloggen Nätverk mot politisk korrekthet, en blogg som driver en klart invandrarfientlig linje som jag tar avstånd ifrån. Men lika lite som högerextremisterna har rätt när de vill begränsa invandring därför att en del invandrare begår brott, lika lite är det rätt att tysta ner kopplingen mellan extrem islamism och hatbrott mot judar, homosexuella, eller för den delen mot högerextremister.

Min inställning till invandring är i grunden positiv. Sverige bör ha öppna gränser för människor som vill arbeta och bygga upp en tillvaro i vårt land. Vi måste vara öppna för andra kulturer och religioner, men vi måste också kräva respekt tillbaka. Den som inte vill bo i ett land med yttrandefrihet (det må gälla muhammedkarikatyrer, rondellmuhammedar, ecce homo eller tokvänster) har hamnat fel. Och vill man bli svensk medborgare så skall man lära sig svenska!


Nej, fortsätt gärna att jaga fildelare. Men fildelning är ett brott som närmast är att jämföra med fortkörning (eller egentligen mindre farligt eftersom fortkörare faktiskt riskerar andras liv). Svensk lagstiftning har alltid haft en tendens att se mindre allvarligt på brott mot andras liv och hälsa, och prioriterat egendomsbrott. Det är lite märkligt att man i ett land som så länge styrts av socialdemokraterna ser mindre allvarligt på en typ av brott som i första hand drabbar vanligt folk än på brott som drabbar företag och kapitalister. Om inte de etablerade partierna tar det här på allvar öppnar det för märkliga grupperingar som Sverigedemokraterna och Piratpartiet.

Anknyter till artiklar i Sydsvenskan, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.

Låna inte ut den här boken till en Sverigedemokrat!

Sakari Nuottimäki är måhända inte det mest internationellt gångbara namnet. (Jämfört med min nyfödde lille släkting i Estland som heter Kahrut-Kiur i förnamn så torde dock Sakari vara ganska lätthanterligt för de flesta). Nu vill inte jag sätta mig till doms över andra människors val av namn, vare sig det gäller traditionella namn som kan bli svårhanterliga i globaliseringens tidevarv, eller förändring av sitt givna namn till någon slags låtsasengelska. Hur som helst, och jag lägger inga värderingar på det, så kallar sig Sakari för Zac O'Yeah, vilket ju är rätt catchy.

Zac-Sakari har införlivat mig i sin läsarskara med boken Guru, som var den första bok om religion som jag frivilligt läste. Nu är inte Guru någon vanlig religionsbok, utan lika mycket en reseskildring, en genre som jag uppskattar mycket, även om man mycket sällan hittar någon svensk sådan värd sitt pris. Guru är både rolig,lärorik och tankeväckande. Men det var inte den boken jag skulle skriva om.

I stället är det O'Yeahs näst senaste opus, deckaren Tandooriälgen som jag tänkte berätta om. Å nej, inte en deckare till tänker måhända den läsare som liksom jag fått mer än nog av alla dessa kriminalhistorier som pumpas ut av än den ene, än den andre som egentligen hellre skulle skriva riktiga böcker, men som har en stor hög med räkningar på skrivbordet.

Men det här är verkligen ingen dussindeckare. Den utspelar sig i staden Gautampuri, vilket är det nya namnet för Göteborg. Det är en framtidsskildring, men ingen avlägsen framtid. Klimatet i Sverige har blivit hett och tryckande på grund av miljöförstöringen, och ekonomin i Europa har bara gått utför. I stället är det en asiatisk stormakt, den Sydasiatiska unionen, med bas i Indien som tagit över det nedgångna Europa. USA finns kvar som stormakt, om än försvagat. En svensk exilregering finns i Nueva Suecia i Paraguay, men den är tandlös. Det svenska folket är också tämligen marginaliserat och förpassat till att antingen försöka göra karriär på ockupationsmaktens villkor, eller att förfalla i alkoholmissbruk i nedgångna infödingskvarter.

Är då detta bara en skämtsam bild av framtiden? Jag tänker på en av mina kollegor på skolan som säger sig ha legat vaken om natten vid tanken på hur många civilingenjörer Indien utbildar varje år och hur dessa har stora kunskaper om vad som efterfrågas i västvärlden. Och nu är indierna på väg till månen också...

Boken är precis som baksidestexten anger "En av de mest originella deckare som skrivits på svenska", men det gör inte att jag är alltigenom positiv. Visserligen skriver O'Yeah bitvis så bra att man vill utropa hans efternamn, se bara denna beskrivning av ett morgontidigt Gautampuri:

"Himlen hade tömts på regn för natten. Moskiter svävade i hungriga matköer över Masthuggsterrassen. Han observerade en tunn ångslöja i luften. Om det inte vore för några uteliggare som kokade chai hade det varit omöjligt att avgöra om ångorna var det grå ljuset före gryningen eller bara var en reflexion av det närmaste ozonhålet i den vanliga smoggen. Men det var morgonen som kom klättrandes över djungeln i öster. Snart skulle solen kliva ut i läderstövlar och med sina knytnävar av ljus dräpa natten som belägrat gator och kajer, piska liv i väggarna till Gautampuris skyskrapor, suga ut dimmorna med sin törstiga tunga, få staden att skina som rumpan på en nypryglad masochist."

Det är alltså en ganska brutal bild av staden som ges, och likaså är intrigen mycket våldsam och hårdkokt. Det hela är dock skildrat med en stor portion humor av det svartare slaget, och invävt i det hela finns stora kunskaper om såväl indisk religion som samhällsförhållanden. Men det blir lite för mycket. Dels blir det lite väl mycket gottande i obehagliga detaljer, till exempel om hur polisen undanröjer bevismaterial genom att i tron att det rör sig om en annan typ av kött inmundigar det tandoorimarinerade mordoffret, och liknande frosseri i blod och obehagligheter som säkert uppskattas av splatterälskare, men blir lite väl magstarkt för undertecknad. Sedan drabbas jag som vanligt av mitt ointresse för deckarintriger, och när det mal på om alla cyniska snutar tröttnar jag och letar efter passager som den jag citerade ovan.

Så betyget blir, trots den stora dosen originalitet, tre och en halv tandoorimarinerade älgar. Men jag är säker på att jag skall läsa O'Yeahs biografi om Gandhi, som nyligen utkommit.

Och en sak till: Skildringen av det nedgångna Gautampuri ligger väldigt nära den världsbild som Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna och deras likasinnade förmedlar om ett framtida Sverige där svenskarna blivit en nedgången underklass uppblandad med blatteblod medan invandrarna tagit över. Den svenska kulturen har här blivit en patetisk lämning som högtidlighålls under intagande av stora mängder alkohol av nostalgiska losers. Nu tror jag inte för ett ögonblick att Zac skulle ha några sympatier för Sd, men visst kan man läsa boken på ett sådant sätt. Detta är i och för sig ingen kritik, men låna inte ut boken till personer med sådana sympatier!

Hat föder hat.

Sverigedemokraterna har kongress, ett faktum som väl inte undgått någon, inte minst tack vare att de trogna AFA-aktivisterna som vanligt gör sitt bästa för att väcka sympati för detta parti. För varje bild på fingerpekande aggressiva hatfyllda motdemonstranter, vilket jämförs med de korrekta, prydligt klädda partimedlemmarna kommer SD ännu ett steg närmare sitt mål, Riksdagen. Tack och lov så tog man i Karlskrona sitt förnuft tillfånga och upplät lokaler till dem. I annat fall skulle de ha blivit än större martyrer när ingen velat hyra ut till dem. Det blir lite svårt att påstå att SD är ett hot mot demokratin, när man inte kan garantera normala demokratiska rättigheter till deras kongress.

För en tid sedan fick jag ett exemplar av SD:s tidning SD-kuriren i min brevlåda. Jag läste igenom den ganska grundligt, och det mesta var tämligen ointressant. Men i tidningen fanns också en riktigt intressant artikel. Den hette "De tolerantas intolerans. Avhumaniseringen och dess konsekvenser" och var skriven av Mattias Karlsson. Karlsson visar här ett flertal exempel på hur man i tv och tidningar uttrycker sig milt sagt föraktfullt om de människor som röstat på SD. De kallas för ohyra, löss och slemmiga insekter. Detta samtidigt som man kritiserar SD för att ha en obehaglig människosyn. Karlsson frågar också:

När politiska och massmediala
förebilder sänder ut den här typen
av signaler är det då särskilt märkligt
att förvirrade ungdomar på den extrema
vänsterkanten uppfattar det
som fullkomligt legitimt att förfölja
och skada sverigedemokrater?

Tyvärr är det svårt att inte hålla med honom. Genom att slentrianmässigt uttala sig kränkande och nedvärderande, genom att likställa alla SD:s väljare med djur gör man sig skyldig till rejäla övertramp. Och det är lätt att börja hata dem som framställs på detta sätt.

Sverigedemokraterna är ett parti som inte har de rätta lösningarna på Sveriges problem. Genom att föreslå att vi skall gå ur EU, minska invandringen, föra en förlegad politik i många andra frågor (i viss mån är ju deras politik dessutom oklar) bidrar man inte till att föra vårt land framåt. Detta måste vi som är aktiva i andra partier gång på gång föra fram. Men vi måste också ta avstånd från alla övertramp. Vi måste visa att SD har samma rättigheter som andra att föra fram sitt budskap. Det faktum att de har fel tar inte ifrån dem deras demokratiska rättigheter. Därför är det viktigt att ta avstånd från AFA och liknande organisationer som hotar demokratin. Det är viktigt att bli upprörd när konferensanläggning efter konferensanläggning inte vågar hysa SD:s kongress. Och det är viktigt att säga ifrån när de som röstar på SD likställs med ohyra och insekter.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=652248
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_15496636.asp