Alla turister som åker till Holland åker till Amsterdam. Inget ont i det, Amsterdam är förstås en mycket sevärd stad som verkligen är unik och har man inte varit där bör man definitivt åka dit. Men Amsterdam kan också framstå som en ganska sunkig stad, med trista turistfällerestauranger, oinspirerade affärsgator och massor av turister överallt. Amsterdam är dock inte hela Holland, utan det finns väldigt mycket annat att se. En allmän uppfattning är dock att en stad som man kan hoppa över är Rotterdam.
Jag har tidigare skrivit om några av den stadens museer, inte minst det unika Skatte- och Tullmuseet. De flesta vet också att en båttur genom stadens gigantiska hamn kan vara intressant, men själva staden betraktas ofta som något man kan hoppa över. Men Rotterdam är faktiskt en intressant stad. Förvisso finns här inte mycket gammalt att se. Det mesta förstördes under andra världskrigets bombningar, och de gamla husen är lätt räknade. Men de nya är ofta desto mer sevärda.Inte minst gäller det de spännande kubiska husen i Blaakse Bos. Det finns också möjlighet att besöka ett av husen inuti, och fundera lite över hur man skulle bära sig åt för att få in sina möbler.
Rotterdam är förvisso en stad som ibland kan verka trist, blåsig och betongig, men lika ofta bjuder på överraskningar. Dessutom är staden en slags modernistpionjär, till exempel var man långt före de flesta med bilfria gågator. Dessa kan visserligen ibland påminna om ett gigantiskt förortscentrum, men har ett stort utbud av affärer och generösa öppettider. Dessutom är staden inte i första hand inriktad på turister, något som stora delar av Amsterdam blivit.
Men efter en lång dag i Rotterdam så börjar det kurra i magen. Att ena en familj med vitt skilda kulinariska preferenser om vilken restaurang man skall välja är inte alltid det lättaste. Efter en lååång vandring med avfärdande av än det ena, än det andra stället var hungerkänslorna så starka att vi allvarligt övervägde att slinka in på McDonalds.
Då, som genom ett under, måhända är det ett gudomligt ingripande för att bespara oss den sorgliga final på en trevlig dag som en måltid bestående av svampiga pommes frites och sorgliga burgare skulle innebära, snubblar vi nästan över en cykel. Detta är nu inget unikt i Holland, ett land där man kan vara säker på att snubbla på en cykel om man sluter ögonen och tar några steg framåt. Denna cykel har dock reklamskyltar för restaurangen Azzia fastmonterade.
Vi styr våra steg mot denna snygga lokal som ser spännande ut med sin moderna asiatiskinspirerade inredning. Personalen är ytterst vänlig, och när vi förklarar att sonen är glutenintolerant glider servitrisen ut i köket för att ta reda på vad han kan äta. Det visar sig vara i princip allt utom vårrullarna, och även dotterns önskemål om att slippa stark mat vållar inga bekymmer då i princip allt kan fås mindre starkt. Maten är utsökt, snyggt upplagd och detta restaurangbesök blir Hollandsresans mest minnesvärda. Vad gör det då att utsikten är över en betongbassäng och några trista loftgångshus?
Ett bloggtips för den som är intresserad av arkitektur och stadsplanering, skrivet på ett läsvärt sätt är Punkthusblogg som jag kan rekommendera.
Som turist förväntas man alltid besöka muséer (även om verkligheten ibland slår det museala i musealitet, som i Hälleforsnäs). Och ofta är det en trevlig sysselsättning, speciellt om det gäller konstmuséer. Visserligen är det inte alltid en enkel magister förstår allt i konstens värld. Till exempel var det något förbryllande med den samlingsutställning av tomma rum som jag tillsammans med mina tonårstvillingar besökte på Centre Georges Pompidou i vintras. Hade jag inte varit en seriös intellektuell akademiker hade jag kanske trott att det var en modern variant på kejsarens nya kläder, men jag vill ju inte att någon skulle tro att jag var ett obildat barn. I Holland finns det åtskilligt i museiväg att besöka, inte minst i Rotterdam. Stadens museala höjdpunkt är det fantastiska konstmuseet med det inte helt lätta namnet Museum Boijmans Van Beuningen. Där kan man bese såväl moderna som klassiska mästerverk, inte minst ett flertal verk av Magritte. Museet är precis lagom stort och har en så mångsidig kollektion att alla (utom möjligen den för vilken konst innebär Älg i solnedgång) kan hitta något som lockar. Men samhället kan ju inte leva av konst allena. Hur skulle världen till exempel se ut utan skattemyndigheter och tullverk? Ändå är det ytterst sällan som dessa kuggar i samhällsmaskineriet uppmärksammas musealt. Men i Rotterdam sker det! Utan någon större entusiasm från barnens sida uppsökte magisterns familj det för en SO-lärare så lockande Belasting- & Douanemuseum (Skatte- och tullmuséet). Detta museum hade till och med fri entré vilket ändå inte verkade leda till att några större folkmassor vällde in genom dörrarna. Den vänliga damen i receptionen rekommenderade oss att börja vår upplevelse med att ta del av den spännande attraktionen Smokkeltrip. Denna bestod i några containrar i vilka man fick se en del filminslag som påminde om utbildningsradions mera oinspirerade alster. Genom att filmklippen visades inuti mörka containrar där en del blåljus, inspelade hundskall och skakningar skulle framkalla känslan av närvaro i själva smugglingsögonblicket förstärktes upplevelsen (för säkerhets skulle avråddes gravida, hjärtsjuka och små barn från Smokkeltrippen). Nu blev inte tonårstvillingarna så väldigt imponerade, men en viss ökad förståelse för hur ett insmugglat kokainpaket kan ha det på sin Atlantfärd fick man nog.
Nej, museets höjdpunkt enligt familjen var den tillfälliga utställningen Bliep bliep som handlade om datorljud (ännu ett tema som alltför sällan ägnas utställningar). Det finns fortfarande en chans att se denna utställning som pågår till den 27 september. Dock bör man ha ett väldigt stort intresse om man låter den locka till en resa till Rotterdam, men har man vägarna förbi så. Här fick man prova en del antika dataspel och framför allt höra hur de lät. Så den som med nostalgi minns Pacman på sin gamla Atari kan här få återuppliva kära minnen.
Annars bestod museets samlingar av höjdpunkter som den högst upp fotograferade jättemjukiskossan som undersöks av en tullinspektör som skall fastställa dess tullvärde (se där ett samhällsnyttigt uppdrag som försvunnit med Schengenavtalet) och målningar med samhällstillvända motiv som hundskatteinspektören som tagit fast en skattesmitare.
Men visst är det något närmast rörande över att skattmasar som masat sig ner till Holland på semester kan hitta ett museum där deras yrke hyllas på detta sätt. I Sverige finns av någon outgrundlig anledning inget skattemuseum (är det någonstans det borde finnas är det ju här där skatterna är rekordhöga) men ett tullmuseum finns faktiskt i Stockholm, något jag faktiskt inte visste innan jag såg upplysningen i en broschyr i det holländska museet. Så nu har man något att se fram emot när vintervindarna snart viner kring knutarna. Tullmuséer tycks det för övrigt finnas i diverse länder, men kombinationen Skatte- och tullmuseum är världsunik!
Den goda samhällstillvände rotterdammaren kan också här hitta ett alternativ till kommersialismens otäcka lockelser för det uppväxande släktet. Man kan nämligen välja att i stället för McDonalds eller något liknande otäckt förlägga sina telningars barnkalas till skatte- och tullmuseet. Ett par rundor i Smokkeltrip och ett litet föredrag om hur häftigt det är att betala skatt, en kram till smuggelkossan och en käck tipspromenad som avslutning! En garanterad hit i vänsterintellektuella kretsar!
För den som inte har tid eller råd att fara till Rotterdam finns det dock som så ofta tröst på Youtube. En film om museet finns att beskåda (dock endast på nederländska, men bilderna är talande!)
