Estnisk ångbastu ger klädångest och svenska badvakter studerar Bratwurst.

För en tid sedan skrev jag om ett besök i Rakvere, en stad som på många sätt kan sägas symbolisera det nya Estland, fullt av energi och framåtanda. En av stadens senaste sevärdheter är det nya Aqua Spa, som ligger i en ganska trevlig byggnad med ett mycket centralt läge. I Estland har det på senare år blivit väldigt populärt att bygga spahotell, med främsta målgrupp den del av det finska broderfolket som tycker att det finns annat som är intressantare än den billiga estniska bag-in-box-vodkan.






Först på plan var Pärnu i södra Estland som har en lång tradition. Redan på Sovjettiden for finnnarna dit för att ta del av kurbad, och sedan har det blivit allt mer populärt. Där finns också landets bästa äventyrsbad, Tervise Paradiis (hälsans paradis)(som stavas så och inte som Svenska Dagbladet stavar det i sin i och för sig trevliga, men onödigt slarviga artikel om Pärnu). Även i Tallinn med omnejd, liksom på Ösel har spana vuxit upp som svampar ur jorden.



Aqua spa i Rakvere är inte på något sätt unikt, men det är trevligt att kombinera med att se andra sevärdheter i Rakvere. Man har en restaurang med god, men kanske lite onödigt tillkrånglad, och efter estniska förhållanden inte så prisvärd meny. Det finns en simhall där man skulle kunna simma fram och tillbaka om det inte var så fruktansvärt tråkigt att göra det (men alla tycker ju inte det). Det finns lite olika bassänger, varav en liten utomhus där det dock var obehagligt hagligt den majdag vi var där. En bassäng har en ström som man kan simma runt i ett tag, men inte heller det är så kul i längden. Så mycket till äventyrsbad är det alltså inte, så vill man ha det bör man åka till Pärnu (som kanske slår de flesta svenska äventyrsbad).





Attraktionen på Aqua Spa är bastuavdelningen. Här finns ett antal olika bastur med olika temperatur och fuktighet. Avdelningen är mycket smakfullt gjord med dekorativa mosaikväggar. Dock är det lite si och så med bastuna. Ångbastun har mest ånga för den som står upp, längre ner är det inte så mycket att hurra för. Några bastur är alldeles för kalla för att vara njutbara.

Nu är det ju så med bastu att det finns en viktig, ja helt basal grundprincip för bastubad. Den är att bastubad inte går att förena med bärande av klädesplagg. Syftet med bastubad är nämligen att svettas och att öppna upp kroppens porer. Detta låter sig självklart inte göra om man har på sig badbyxor eller andra plagg. I Sverige löser man oftast nakenhetsproblematiken i bastur med att ha en bastu för herrar och en för damer. Då kan man vara naken utan att någon av det motsatta könet råkar få syn på ens ädlare delar, något som tydligen är väldigt känsligt för många. Det blir dock kostsamt om man vill ha många olika bastur. Dessutom kan man inte umgås med personer av det motsatta könet i bastun.



Dock har det visat sig att det blir allt vanligare att speciellt unga människor även i könsuppdelade bastur envisas med att ha kläder på sig. Detta tas upp till diskussion i en intressant artikelserie i Svenska Dagbladet. Där diskuteras olika skäl till varför man till exempel har så svårt för att acceptera att kvinnor badar utan bikiniöverdel. Ett skäl som man missat men som jag tror spelar in är "de elaka kapitalisterna"! Eftersom trenden på sjuttiotalet gick mot att topless blev helt accepterat, och att även bikinibyxorna började bli så små att många tyckte att man lika gärna kunde vara utan. Inför visionen om en framtid där badklädestillverkarna skulle gå samma öde till mötes som de som framställde räknestickor, diabildsprojektorer och telefonnummerskivor insåg modebranschen att det måste vara påklätt som gäller i badsammanhang.

Sådan är kapitalismen, och det är ju inget fel med det, men vi måste vara medvetna om att vi är styrda. Visst kan muslimerna ha sitt finger med i spelet, men deras roll är nog underordnad. Glöm inte att den kristna högern i USA (som visserligen inte tycker om muslimer) är besatt av ett hat mot nakenhet som en symbol för allt elände.


I Tyskland, Belgien och Holland samt en del andra mer civiliserade länder är det däremot helt naturligt att män och kvinnor kan bada bastu tillsammans utan att klä på sig bisarra klädesplagg. Detta möjliggör byggandet av stora bastuanläggningar med ett flertal olika typer av bastur, något man alltså försöker kopiera i Estland men på grund av att den estniska prydheten påminner om den svenska blir resultatet mindre lyckat.

En märklig historia berättas i Svd-artikeln om hur svensk badpersonal besökte bastur i Tyskland, och då personalen var av olika kön och följaktligen kände panik inför tanken att behöva se varandra nakna fick de i stället dela upp sig könsvis och besöka olika badanläggningar. På så vis fick de endast se nakna tyskar (och kunde måhända låtsas att de såg Bratwurst och inte penisar).

Men visst kan man åka till Estland för att gå på spa, speciellt om man vill ta del av diverse behandlingar, inte minst för att prisnivån är rimlig. Men vill man njuta av fantastiska bastuanläggningar är det andra länder som gäller. Några tips här .

Till sist lite musik med det klassiska estniska punkbandet Vennaskond. Här en av deras mest melodiska låtar, klassikern Pille-Riin i en inspelning från 1994:

Nakenchock med säckpipa

>

I Belgien kan man göra mycket. Till exempel kan man lyssna på säckpipa med nittio nakna belgare och belgiskor. Det kan man knappast göra i Sverige. Inte ens med nittio nakna svenskar och svenskor.

Saken är den att man i Belgien, liksom i Holland, Tyskland och Österrike inte lider av samma överdrivna prydhet som tagit makten över det svenska folket. Därför behöver man inte dela upp sig på herr- och damavdelningar när man skall bada bastu, och givetvis har man inte baddräkt på sig i bastun eller när man svalkar sig i poolen efteråt. (Är inte detta hysteriska uppdelande av omklädningsrum ett slags förlegad heteronormalitet? Homosexuella får ju byta om i gemensamma omklädningsrum eftersom alla förutsätts vara heterosexuella. Detta borde anmälas till någon ombudsperson) (och att ha badkläder i en bastu är ju fullständigt sjukt och borde förbjudas i lag!) Dessutom har man ypperliga badanläggningar med många olika bastur och pooler.

Till exempel besökte vi i förra veckan ett ställe som heter t’Mineraal och ligger strax utanför det lilla samhället Rijmenam nära Mechelen, inte alls långt från Bryssel. Dit tar man sig enkelt med buss från Bryssels flygplats, eller från Mechelen. Eftersom vi skulle flyga tillbaka till kung Bores land med kvällsplanet tog vi med oss vårt pick och pack och låste in det i flygplatsens förvaringsboxar, och tog sedan bussen till Rijmenam. Den mycket vänlige busschauffören som inte var så bra på vare sig engelska eller franska bad några ungdomar som steg på strax innan vi skulle gå av att tolka vägbeskrivningen, och ritade dessutom en karta åt oss. Det är bra att ha en karta i Belgien eftersom belgare är väldigt bra på att sätta upp mer eller mindre obegripliga skyltar (som den på bilden ovan ) eller också att sätta begripliga skyltar på helt oväntade och väldigt svårupptäckta platser.

Med hjälp av kartan fann vi så byggnaden på bilden, som ju ser ut som vilken småindustri som helst. Men det som produceras bakom denna enkla fasad är något så svårfångat som välmående. Den som går in genom dörren tyngd av stress och bekymmer kommer ut några timmar senare med ett saligt leende på läpparna, i ett saligt tillstånd av total njutning. Det är kombinationen av avslappnande bastubad, en behaglig miljö, fantastisk belgisk öl, en underbar portion sallad med varm getost som bidrar till ett nirvanaliknande tillstånd som ger kraft att ta itu med vardagen igen.

Här inne finns sex olika bastur med olika karaktär och temperatur. Några är torra, andra fuktiga, några är heta, andra svalare. Dessutom finns bubbelpooler, en 32-gradig utomhusbassäng och en svalare inomhus, en trädgård där man kan sola hela kroppen om det är tillräckligt varmt, vilrum, en restaurang där framför allt salladerna och ölen lockar (tung mat passar inte till bastubad). Baddräkter är bannlysta, men badrock är obligatoriskt i restaurang och vilrum.

Missa inte heller ”opgieting”. Det är den ceremoni då badmästaren kommer in och häller vatten på de heta stenarna i bastun, vatten som är parfymerat med olika dofter som påverkar en på olika vis. Ofta håller han en liten föreläsning om hur olika dofter verkar. När han hällt på går han så runt och viftar frenetiskt med sin våta handduk så att den heta luften når alla närvarande. Efter en paus då den som fått nog kan lämna bastun upprepas det så några gånger, ibland med en paus då man får gå ut och svalka sig. Ofta skickar han också runt is eller apelsinklyftor för att återställa temperatur- och vätskebalansen. Efter denna procedur känner man sig helt underbart mör och behaglig!

I Tyskland är detta än vanligare, och man har oftast Aufguss, som det heter där, minst varje timme. I Belgien är det inte lika vanligt, och t ex på t’Mineraal hade man det bara tre gånger under söndagen då vi var där. Därför gäller det att vara ute i god tid för att få en plats. Men är man ovan bör man hålla sig på de nedre bänkarna. Viktigt är att alltid ha en handduk att sitta på, och även fötterna skall vara på handduken, annars får man en tillsägelse. Och är man extremt pryd finns det inget som hindrar att man har en handduk runt kroppen, men man väcker ju mindre uppmärksamhet om man är naken i detta sammanhang. Här finns alla åldrar, dock mera sällan tonåringar för vilka nakenheten kan vara känslig. Men från 20+ upp till 80+ är alla lika vanligt förekommande.

Men hur sjutton kom det där med säckpipan in i bilden? Jo, det var vid vårt förra besök i Belgien, i december då vi besökte en annan, kanske lika bra badanläggning som hette Hezemeer där man hade skotska temaveckor. Hezemeers opgietsauna var gigantisk, och jag räknade till inte mindre än nittio personer där inne. Här gjorde man opgietingen till en riktig show, med två karlar i någon slags kiltliknande höftkläder som med en imponerande koreografi till inspelad säckpipemusik spred den underbara värmen till alla nittio lyckliga män och kvinnor.

Nu har jag hört att det lär finnas ett ställe i vårt avlånga rike där liknande saker föregår, men det är i en stad som förefaller så avlägsen att det verkar enklare att åka till Bryssel. Staden heter Örnsköldsvik, och kanske åker magistern dit någon gång för att besöka Paradisbadet. Men för alla som har vägarna förbi Belgien, Holland, Österrike eller Tyskland finns det hundratals underbara adresser att upptäcka där ljuvlig njutning väntar. Fördelen med just Belgien är att maten och ölen är överlägsen de andra ländernas.

Den som har frågor får gärna skriva direkt till magistern på adressen kartulikoor@hotmail.com eller fråga i kommentarfältet.