En gång i tiden stod jag utanför den sovjetiska ambassaden på Gjörwellsgatan i Stockholm och krävde att Sovjet skulle lämna Estland. Sedan förändrades världen och det sovjetiska imperiet där oppositionen hamnade på mentalsjukhus gick under. Ryssland blev ett fritt land med yttrandefrihet, och Estland fick gå sin egen väg. I Estland lever yttrandefriheten kvar och människor får säga vad de vill. I Ryssland har det tyvärr gått åt andra hållet.
Men inte nog med att de ryska makthavarna kväver friheten i Ryssland, nu vill man också tala om vad vi svenskar skall få tycka om deras stora välde. En oförarglig parodi på en del företeelser i Ryssland i samband med den heliga svenska melodifestivalen får den ryska ambassaden att visa att deras ideal ligger farligt nära de gamla sovjetiska. Den ryska pressattachén Kargapolov föreslår, i gammal god sovjetisk anda, att männen bakom sketchen borde placeras på mentalsjukhus.
Här möter vi samma anda som bland de muslimer som krävde att vi skulle förbjuda Muhammedteckningarna. Man anser sig ha monopol på sanningen, och alla bilder som skiljer sig från denna måste bort. Nu kan man givetvis tycka att skämten om Ryssland i parodin var dåliga och mindre roliga, men det är definitivt inte ambassadens sak att tala om vad vi skall visa i vår teve. Om det är någon som bidrar till en negativ Rysslandsbild i Sverige så är det Kargapolov och hans Sovjetpolare.
All heder åt sossarnas utrikespolitiska talesman Urban Ahlin som reagerar på dessa kränkningar från rysshåll, och kräver en protest från UD. Det känns ovant att berömma en sosse, men den här gången är det verkligen välförtjänt. Nu är inte Urban Ahlin vem som helst, utan mannen som lyckats få politiska fångar i Vitryssland frigivna. Han borde ha goda chanser att bli utrikesminister om, vilket Gud förbjude, Mona Sahlin tar makten. Tanken att ha Sahlin som statsminister är dock så motbjudande att den inte uppvägs av att den kloke Ahlin då skulle kunna ha hand om UD.
Fast frågan är ju om Sahlins kompis Ohlyckan skulle kunna acceptera Ahlin. Ohlys parti är ju mån om att behålla sina goda relationer med de forna kamraterna i öst, och skulle kanske kräva att få en mer ryssvänlig utrikesminister. Fast med de senaste opinionssiffrorna i ryggen så finns det ju mer och mer hopp om att Mona aldrig tar makten...
I Svenska Dagbladet idag berättas den skrämmande berättelsen om en man vid namn Carl von Platen. Han blev omyndigförklarad 1903 efter att ha fotograferat lättklädda och nakna män. En av de mest pinsamma företeelser som finns i vårt land kallas Näringslivets etiska råd. Detta är en samling personer från reklambranschen och tv-kanaler samt tidningar som ägnar sig åt att granska reklam som inte delar deras uppfattning om hur kvinnor och män skall vara. Om man vill bli lite omskakad kan man gå in på deras hemsida och läsa om deras fällningar. Risken är att man tror att man hamnat på någon muslimsk diktaturs censurmyndighets sida. Det är skrämmande läsning, här listas klädföretag som visat lite för mycket hud, flingtillverkare som visat traditionella könsrollsmönster på sina paket, en kontaktlinsfirma som visar en bild på en suddig kvinna i bikini. Vad är nästa steg? Skall vi ha motsvarande censur av böcker, filmer och tidningarnas redaktionella innehåll också? Och skall vi verkligen acceptera att människor sätter upp regler för hur vi skall leva, hur vi skall klä oss, vilka lekar barn skall leka osv. Missförstå mig inte, jag tycker givetvis att den som vill gå klädd i heltäckande helyllekläder skall få göra det, men den som hellre går i kortkort och högklackat skall också få göra det utan att behöva skämmas. Den pojke som vill leka med dockor får gärna göra det, men den som hellre leker med bilar bör få det. Ingen politiker, ingen moraltant skall komma och bestämma hur vi skall leva våra liv. I barnlitteratur är det vanligt med böcker där man visar exempel på flickor som leker med "pojksaker" och tvärtom. Alltså kan det knappast vara skadligt om det på ett flingpaket finns bilder på motsatsen. Nu har en Europaparlamentariker från det parti som förr hetter Vänsterpartiet Kommunisterna lagt fram ett förslag om att hela Europa skall följa i dessa våra trista fotriktiga fotspår. Dessvärre har parlamentet i sin vilja att vara politiskt korrekt stött dessa ambitioner. I Expressen skriver Madelaine Levy ett lysande inlägg under rubriken Håll rödstrumporna borta från Beckhams kalsonger. Och visst skulle Carl von Platens bilder från 1903 kunna ådra sig det etiska rådets vrede. Här handlar det om utmanande poser och sexuell objektifiering. Men än så länge granskar de ju bara reklambilder.Nu får vi för all del glädjas åt att vi för närvarande har en jämställdhetsminister som har en något så när nyanserad syn på dessa frågor och som lät den så kallade reklamförbudsutredningen hamna i den återvinningscontainer där den hörde hemma, men en vacker dag är Mona Sahlin statsminister och måhända någon vänstertant jämställdhetsminister. Då kommer det att bli rejält obehagligt i vårt land.
Många menar, oavsett vad kriminologer anser, att våldet i samhället blivit, om kanske inte nödvändigtvis mer frekvent, så i alla fall råare. Och emellanåt dyker det upp debattörer som vill skylla detta på våld i film och på tv. Har de då rätt? I den här diskussionen dyker alltid argumentet att den som har ett normalt och sunt känsloliv inte blir mer våldsam av att se våld på tv, medan den som lider av någon sorts emotionella eller psykiska störningar kanske påverkas. Men det skulle då inte vara tv-våldet som i och för sig orsakar våldet, men kanske utlöser det. Allt detta är givetvis inte svårt att skriva under på.
Olle Ekstedt skriver i en brännpunktsartikel i Svenska Dagbladet att man visar för mycket våld i tv, och får i sin tur kritik för att han avfärdar våldet med att det inte är kul. I många filmer kan våldet vara motiverat, menar många. Om man till exempel vill fästa uppmärksamheten på våld mot kvinnor är skildringar av sådant självklart ett bra sätt att göra tittarna medvetna om vad alltför många kvinnor utsätts för.
Men jag menar att avtrubbningseffekten också måste tas i beaktande. Genom att våldet i film ständigt blir råare måste man hela tiden ta till mer våld för att få folk att reagera. Detta bidrar till att banalisera våldet, och tyvärr också till att göra våld mer accepterat.
Vad skall man då göra? Ja, jag är inte den som ropar på censur i första taget. Men jag tycker ändå att det vore önskvärt att skydda barnen mot våldet. Att klockan 20.00 i en serie som säkert många familjer ser på, visa brutalt våld är högst olämpligt. Och jag tycker att det förekommer alldeles för mycket och för rått våld i många filmer och tv-program. Men jag vill inte förbjuda. Däremot tycker jag att det är mycket märkligt att många människor vill införa förbud mot att visa sexuella handlingar i film. Och samtidigt som få öppet erkänner att de tycker om att se på porrfilm, så är det helt accepterat att säga att man tycker om att se på mycket våldsamma filmer.
Också Ekstedt tar upp det märkliga faktum att sex, som är något trevligt, betraktas som mindre rumsrent än våld. En skillnad är förstås att våld i film inte är på riktigt, medan sex oftast är det. Men jag förstår inte varför vuxna människor inte skulle ha rätt att visa sexuella handlingar på film om de så önskar. Att sedan de flesta porrfilmen är ganska tråkiga och enahanda beror ju också delvis på att genren tvingas leva nästan helt utan offentlig kritik. Om fler öppet stod upp och sa att porr är bättre än våld så tycker jag att det vore ett steg i rätt riktning.
Jag tycker att man kan dra en parallell till skillnaden mellan människors intställning till rattfylleri och fortkörning. Ingen vid sina sinnens fulla bruk står och skryter över att han åkt fast för rattfylleri. Däremot kan många socialt väletablerade familjefäder beklaga sig över att polisen tagit dem för fortkörning. Man beklagar sig alltså inte över att man var korkad nog att strunta i hastighetsbestämmelserna, utan över att polisen tog en. Givetvis är man själv helt övertygad över att ens körförmåga är så överlägsen alla andras att det inte finns någon som helst anledning att bry sig om skyltarna. Att det sedan kan finnas andra skäl till fartbegränsningar, som buller och miljöhänsyn, har man givetvis inte hellre någon förståelse för. Och att fortkörning leder till nog så många trafikolyckor som rattfylleri tror man inte på. I alla fall inte om man själv som kör så bra kör för fort...
Nu vill inte jag på något sätt försvara rattfyllerister, och inte heller anser jag att alla fortkörare bör förpassas till saltgruvorna. Människan är en ofullkomlig varelse, och alla kan göra fel. Men den som åker fast för fortkörning borde ha mer vett än att skryta om det. I annat fall borde han inte ha körkort!
